Ingen Mårten, Vrångö och hunddagis

Vi har inte lyckats få tag på Mårten, han har knappt synts till här senaste tiden :(

Vi såg honom två gånger förra veckan och flyttade fällan (med kamera) till där han sågs, och vi har bara sett honom en gång till efter det.
Han har uppenbarligen någon som matar honom, annars skulle han nog gå in i fällan även om han delvis kommer ihåg att den inte var någon bra upplevelse.
Kanske han till och med har en ägare, fast då en ägare som inte tar hand om sin katt.

Fast han verkade ju hemlös när vi fick in honom första gången. Han stank kattkiss, var ochippad, otatuerad, okastrerad, utan halsband, och full av massa småsår.
Och fästingar såklart, det är ju ofrånkomligt här. Det var ganska fascinerande när vi var hos veterinären och han var sövd. Vi hittade en gigantisk fästing på honom och på den fästingen satt 2 till! Helt sjukt! Äckliga djur det där....

Nu är planen att vi ska skriva ut lite lappar om Mårten där vi ber folk kontakta oss om de vet något om honom. Vi får se om det ger något..

Vi har bara fått honom på bild två gånger, men desto fler bilder har vi fått på grannkatterna som gladeligen smaskar på tonfisken vi ställt ut. Och en igelkott, hur söt som helst :)

I fredags var vi båda lediga, så då tog vi oss en tur ut till Vrångö. Det är jättesmidigt, spårvagnen går härifrån direkt ut till båtarna som går ut i skärgården.
Görhärligt var det och kanonfint väder. Lite färg fick jag också, fast mest på fötterna.

Vi planerar att göra en ny skärgådstur i helgen, fast då får det bli en annan ö. Ombyte förnöjer, som man säger.

På torsdag ska jag på studiebesök på ett hunddagis i Partille. Om det verkar passa mig blir det arbetsprövning där. Har ingen känsla alls angående det hela, varken bra eller dåligt, så vi får helt enkelt se hur det känns när jag väl är där. Bra motion får man i alla fall, och det gruvar jag mig lite för eftersom jag har så otroligt dålig kondition nu. Det märks att jag bär på 20 kg mer än jag borde. Jag blir anfådd för minsta lilla trappa eller uppförsbacke, riktigt tragiskt är det.
Nånting måste ske men jag förstår inte var energin till det ska komma ifrån. Jag är så less på vikten, så less på mat och den ständiga kampen mot dem båda. Motivation eftersökes....

Paus

Vi fick inte fast Mårten i fredags, trots att vi satt ute till fem på morgonen :(
Vi kanske såg honom 1 gång, men vi är lite osäkra eftersom det var när det var som mörkast.

Vi sov hela lördag, gick ut och la upp lite ny mat i ena fällan på kvällen, men lät bli att sitta och vaka eftersom vi var så jädra trötta. Trots att vi sovit nästan hela dagen gick vi och la oss tidigt på lördag kväll och vaknade vid två idag. Vi hade med andra ord ganska mycket sömn att ta igen.

Idag satt vi mellan halv fyra och sex, sen gav vi upp.
Mårten verkar ha flyttat på sig, eller åtminstone ha lagt om sin rutt och det känns väldigt hopplöst nu.
Ingen verkar ha sett honom sen torsdag-fredag :(

Vi fortsätter att lägga ut mat i fällan (fälla nr.2 har vi tagit in) och hoppas att det får honom att stanna här, eller att komma tillbaka om han flyttat på sig.
Nån gång i veckan kommer Katthjälpen hit med en kamera vi ska sätta upp vid fällan, den kommer visa oss om han överhuvudtaget är där ibland eller om det är andra katter som äter maten vi lägger ut. Jag hoppas verkligen att vi får se honom på film, annars vet jag inte vad vi gör.

Det känns jättetungt att vi inte fått in honom, han ska ju inte behöva vara hemlös och gå omkring med en rejält smärtsam tass :(

Nu är det dags att sova, är fortfarande jättetrött...

Fälla nr.2

Här har vi fälla nr.2.
När han går in i den drar man i snöret så dras pinnen bort och fällan faller ner. Sen gäller det att snabbt springa fram och hålla fällan nertryckt i backen så han inte lyckas lyfta på den och dra.

Ännu en vakande kväll

Nu sitter vi här ute och vakar över fällorna igen. Vi har laddat upp med sardiner i båda, förhoppningsvis känner Mårten lukten och kan inte motstå den.

Både jag och Magnus börjar bli riktigt möra nu. För lite sömn på för många dagar och bra mycket stress (plus ångest över att Mårten lyckades smita på väg hem från veterinären).

Jag är så trött att jag inte riktigt vet vad jag ska göra med mig själv.
Jag försökte sova ett par timmar på dagen, men det gick inte så bra, lyckades bara få en halvtimmes sömn. Man får väl vara glad för det lilla antar jag. Och så får man vara väldigt glad över att man har Ritalin, utan den hade jag aldrig klarat de senaste dagarna.

Jag är ju så känslig för sömnbrist att det är löjligt. Jag blir illamående efter bara en natt med för lite sömn och känner mig allmänt mossig och precis som om jag skulle vara redigt bakis.

När vi har fått in grabben igen kan jag lova att både jag och Magnus kommer sova som stockar dagen efter, när all spänning släpper och sömnbristen gör sig påmind. Men vi har bestämt att vi är värda en sovdag när allt det här är över.

Det är faktiskt ganska mycket vi är värda efter den här prövningen :)

Nu hoppas vi att vi får in Mårten ikväll så att livet kan återgå till det normala, skulle vara väldigt skönt.

Mårten

Vi döpte den skadade katten till Mårten när vi var hos veterinären, ett panikval, men det funkar.

Igår såg vi honom 2 gånger när vi satt på pass vid fällan. Ena gången gick han fram till fällans öppning och sniffade, men gick inte in, andra gången gick han bara förbi den.

Vi satt till elva igår kväll, sen gick vi in och käkade lite, kollade på ett avsnitt av Game of Thrones och sen gick jag och vilade. 1,5 timmes vila hann jag få innan vi gick ut igen vid 4.
Vi såg honom inte en enda gång då, så vid 7 gick vi in igen. Vi käkade frulle, hann sen vila 2 timmar innan EfvaLena från Katthjälpen kom förbi med en ny fälla.
Den nya fällan har en lite annan princip än den första och förhoppningsvis går Mårten in i den. Vi har kvar den första fällan också, för säkerhets skull.

Igår kväll när vi såg honom hade han börjat halta igen vilket var väntat eftersom det smärtstillande han fick hos veterinären då hade gått ur.

Det gör så ont i hjärtat att se honom halta omkring och veta att han inte har någonstans att ta vägen :(

Jag vill så gärna få in honom igen så han kan få smärtstillande,  mat och värme. Och klappar såklart.

Natten vi hade honom här inne, och morgonen efter, var det inga problem att klappa honom, han tyckte det till och med var mysigt.

Han var jätteduktig hos veterinären också.
De gav honom lugnande för att kunna röntga honom, men innan det tog de tempen på honom, när han fortfarande var vaken. Han var så söt. Han gillade inte tempen i baken, men det enda han gjorde för att visa det var att han nafsade jättelätt i Magnus arm. Så snäll kille så.

Nä, nu måste jag försöka sova lite så vi orkar iväg på ICA sen förbatt köpa tonfisk innan vi sätter oss vid fällorna igen.

Håll tummarna för att vi får in honom ikväll!

Kattjakt igen

Igår vid 21-tiden gick katten in i fällan och vi kände oss väldigt nöjda. Och så var vi helt slut efter två dagars jakt.
Idag tog vi grabben till veterinär där de röntgade hans tass men såg ingen fraktur. Vi fick åka hem med smärtstillande och skulle höra av oss om det inte blev bättre.

När vi sen var på väg från parkeringen och var 5 meter ifrån vår port hände det som absolut inte fick hända: Buren gick sönder och grabben sprang för sitt liv. Så nu sitter vi här igen, ganska rejält omtumlade.

Helt otroligt är det.

Kattjakt

Just nu är jag och Magnus ute på kattjakt.

Igår morse såg jag en rejält haltande katt som gick och jamade på vår baksida. Inget halsband hade den och djurmänniskan i mig fick panik. Jag sprang ut på baksidan, men när jag var där var den borta och det upprepades ett antal gånger under dagen.
En gång fick jag komma så nära som 2 meter, men när jag försökte närma mig gick han bortåt.

Jag kontaktade Göteborgs Katthjälp (de som vi är jourhem åt) och vid sextiden igår kom de hit med en fälla.
Det är den ni ser på bilden, delvis övertäckt av en filt eftersom katter hellre går in i täckta saker än helt nakna,  öppna saker.

Jag och Magnus sitter en 10-15 meter bort och håller i ett snöre som är fastbundet i en spik som vi riggat upp fällan med. Om katten går in i buren, där vi såklart har tonfisk liggande, så drar vi i snöret, spiken åker ur, luckan fälls ner och katten är fast.

Nu är det ju ganska klurigt att få en katt att gå in i en bur, men det vi får förlita oss på är dess hunger. Riktigt hungriga katter gör ganska mycket för att få mat och det är det vi hoppas ska hända här.
Igår satt vi ute till halv elva, men ingen katt. Han gick omkring i en stor cirkel här omkring och vi ställde buren där han oftast stannade till för att sitta ett tag. Vid ett tillfälle försökte han få tag på maten genom baksidan av buren, men gav upp när det inte gick.
Jag kan lova att vi hade hjärtat i halsgropen just då, vi trodde ju att han skulle vara så smart att han gick till framsidan och gick IN till godsakerna. Men icke. Eller så var han för smart för att göra det, det kan ju lika gärna ha varit så :)

Buren fick stå origgad ute över natten med lite mat i, det är ju jättebra om katten bekantar sig lite med buren och förknippar den med mat.
I morse när vi kom hit var maten uppäten, men det kan ju vara vilken katt som helst som ätit upp den.
Vi tog lite vila och uträttade lite ärenden mitt på dagen och nu sitter vi här igen. Helt tyst är det, vilket antagligen betyder att han inte är här just nu, men det är bara att ha tålamod.

Jag hoppas verkligen vi får in honom idag, hans ben ser inte alls bra ut :(

Det här är i alla fall perfekt träning för mig och min rastlöshet, det är banne mig en utmaning att sitta på samma ställe timme ut och timme in ;)