Stresskänslig, jag?! Nä, inte alls *harkel*

Imorgon bitti bär det av till karlstad och på söndag åker vi vidare till sundsvall. Vem som är mest stressad i hela världen över resan(-orna)? Jag såklart :D

Jag och stress går fasiken inte ihop, så enkelt är det.

Jag skulle egentligen ha lämnat töserna hos kattkvinnan (som ska passa dom drygt en vecka när jag är borta) någon gång ikväll. Hon skulle på julbord och trodde inte hon skulle bli senare än 22, men skulle höra av sig när det började dra ihop sig.

Sen skulle jag hämta henne efter julbordet och skjutsa hem henne o töserna till henne. Sen skulle jag stanna med töserna hos kattkvinnan typ en halvtimme så töserna inte skulle bli stressade av att jag bara lämnar dom där och sen åker på en gång. Speciellt eftersom dom bara träffat henne en enda gång.

Och sedan imorrn skulle Fröken Anka och Kanolov hämta mig kl 7 hos Svampmannen (tänkte passa på o sova där när jag ändå inte hade katterna hemma) o så skulle vi dra iväg till karlstad.

Men vad händer? Jo, jag går omkring hela dagen idag o är skitstressad över kvällen, dvs själva överlämnandet av katterna. Jag blir mer och mer stressad när jag tänker på alla saker de ska ha med sig, hur jag ska få in allt i bilen osv. Och något som gör mig grymt stressad är tanken på att jag sedan ska sova hos Svampmannen medans mina töser sover hos en (för dom) okänd människa, bara några minuter ifrån mig. Crazy cat lady, jajamensan ;)

Så, nu har jag fixat så att Fröken Anka och Kanolov hämtar mig kl 7 här hemma hos mig imorrn bitti. Då packar vi in både min och tösernas packning i bilen (o töserna oxå såklart), sen drar vi till kattkvinna och lämnar av katter och kattsaker. Och sen efter det åker vi till karlstad.

Jag slipper med andra ord stressen över att åka iväg med töserna ikväll. Jag kan vara hemma och ta det lugnt och bara stressa över själva packandet av mina egna saker. För jag måste ju faktiskt packa ner lite saker till mig själv oxå, det är lätt att glömma när man är som jag *skratt*

Jag har lite fint hittills idag lyckats lägga upp tre tjocktröjor, tre linnen och en t-shirt på sängen. Så långt har jag kommit med min packning.

Förstår inte varför jag alltid blir paralyserad när jag blir stressad.

I stället för att hugga tag i det hela på en gång o fixa allt så det är gjort går jag omkring som en osalig ande och bara försöker förtränga vad som måste göras.
Jag går omkring som ett pucko och försöker låtsas som att allt är precis som vanligt, som att det är en helt vanlig dag.

Det är jag och strutsarna, huvudet i sanden ;)

Det som nästan är mest intressant med det hela är att jag gör det om och om igen. Gång på gång. Och det fungerar ju aldrig! Det jag är stressad över försvinner inte hur mycket jag än försöker förtränga det eller inte låtsas om det!

Lära sig av sina misstag? Nä, det är verkligen inte vad jag gör, inte med mycket alls här i livet när jag tänker efter.

Nu ska jag äta lite kall pastasallad som är kvar sen lunch, och sen måste jag verkligen sätta igång med packningen på riktigt, annars kommer jag aldrig bli klar...