Gardinhelg

Helgen har gått och varit helt ok. Inte för att helger är annorlunda än vardagar just nu för mig, men det har ju i alla fall varit helg :)

Igår var jag med Fröken Anka och KanOlov typ hela dagen. Det blev loppisar (inga köp), soffmottagande (hemma hos dom), betsning av hyllplan (hemma hos dom), Ikea (några små köp), totalt misslyckat borrförsök (hemma hos mig) och sen avslutades det hela med en pizza.

De skulle ju så fint hjälpa mig att få upp gardinstängerna i vardagsrummet, var ju tvungen att borra ett extra hål för att få upp mina egna stänger och hade lånat ut slagborren till dom under veckan eftersom de bygger hylla hemma hos sig.

Eftersom jag aldrig i hela mitt liv (inte vad jag kommer ihåg iaf) har borrat i en vägg så skulle KanOlov, pedagogisk som han är, visa mig hur man gör. Och vi påbörjade det hela medans vi väntade på pizzaleveransen.
En halvtimme senare la vi ner hela skiten och konstaterade att de borrar jag köpt svinbilligt på ÖB var värdelösa och att det behövdes en riktig rejäl betongborr för att fixa det hela. Plus att jag inte tänkt så långt som att kolla om jag överhuvudtaget hade några skruvar eller pluggar (det var väldigt skralt på den fronten kan jag säga).

Så det blev inga gardiner.

Men så i morse ringde Fröken Anka och frågade om de fick låna min slagborr igen eftersom de missat att borra lite där hemma.
Och så mutade hon mig genom att säga att de kunde ta med sig sin betongborr (alltså själva borren/skruven) när de hämtade slagborren, och så kunde vi göra ett nytt försök med gardinstängerna plus att de kunde ta med sig skruvar och plugg också. Ett sånt erbjudande kan man ju inte tacka nej till ;)

De kom hit strax efter tolv, käkade lite kanelsnäckor (sockerråttor som de är hade de med sig det som lunch haha) och så fixade vi hålen i väggen. Och herre hjärtanes vad mkt lättare det gick med en annan borr i :)


Gardinerna äntligen uppe i vardagsrummet! (ursäkta röran, ombyggnad pågår *harkel*)

Efter gardinbestyren har jag nu en fin lista på saker som jag måste införskaffa, förr eller senare, om jag ska kunna bli en självständig kvinna när det gäller borrande och sånt. Mitt mål är ju att klara allt själv, trots att jag har tummen mitt i handen :D

När de sen åkte så gick luften ur mig och jag tog det bara lugnt... Fixade lite här hemma, och vid tre blev jag så groteskt trött att jag tog en tupplur.

Och nu gör jag ingenting. Har fixat lite mer här, men känner mig lite lagomt omotiverad till allt. Tycker att det kan bli kväll nu så jag får gå och lägga mig.

Imorrn blir för övrigt första gången jag åker spårvagnen härifrån in till stan eftersom jag ska vara hos psykgumman kl 10. Måste kolla hur jag får åka, det är ju verkligen på andra sidan stan... Jag är ju ganska bra på att åka/gå vilse, men förhoppningsvis klarar jag mig ifrån det imorrn :)

Undrar om jag kanske skulle försöka virka lite. Eller måla. Göra nånting som jag vet i långa loppet ger mig nåt positivt, även om det inte känns så just nu...

"Ledig" dag

Ännu en ledig dag, i alla fall ledig på det sättet att jag inte har något möte eller liknande inbokat. Men saker att göra ändå såklart, det finns ALLTID saker att göra. Jobbiga saker.

Idag var den jobbigaste saken att sätta mig ner med de två kvarvarande räkningarna från denna månad och klura ut hur fan jag ska lösa det hela. Pengarna finns inte, så enkelt är det.
Jag klurade i alla fall, jag satte mig verkligen ner och gjorde det, sen ringde jag de två bolag som räkningarna var hos och hörde om jag kan betala lite mindre än jag egentligen ska. Båda två gick med på det, jag får betala resterande summa nästa månad när jag betalar till dom igen (jag har ju normalt samma summa varje månad).

Så jag har gjort något bra idag. En liten sak kanske, men gigantisk för mig :)

Nu kan jag halvpusta ut över räkningarna, även om jag inte har möjlighet att betala dom fullt ut. Jag tog i alla fall tjuren vid hornen och löste det så gott det gick.

Men, jag kommer inte har råd med busskort den här månaden och det känns inget vidare. Speciellt inte eftersom jag nu bor 20 minuter med spårvagn från stan. Jag får välja mina resor väl och sen får jag noga välja vilka resor jag ska betala med mobilen och vilka resor jag måste tjuvåka på. Jag har inte råd att betala varje resa med mobilen, då blir ju mobilräkningen skithög nästa månad och raserar hela ekonomin då, så det går helt enkelt inte.

För övrigt vet jag ju inte ens vart jag kommer få pengar ifrån nästa månad, har inte hört nåt från min handläggare från försäkringskassan. Ovanligt måste jag säga, hon brukar höra av sig fort när jag lämnat ett meddelande...

Hade tänkt ta mig till Lidl idag, det ska finnas ett här i närheten, men nu när jag fixat det här med räkningarna och det så inser jag att det faktiskt inte finns några pengar att handla för, så jag skiter i det. Visst, jag har 400 kvar på mitt kreditkort, men jag vill verkligen inte använda det förutom om det är kris. Jag måste helt enkelt klara mig utan mjölk, fil och sånt. Och sen måste jag försöka fundera ut mat jag kan göra med det som jag har hemma.

Måste bara få säga att mat är så otroligt tråkigt... Jag vet inte vad det är som gör det, om jag alltid varit så, men jag orkar verkligen inte tänka på mat överhuvudtaget, ännu mindre laga nåt.

Jag har ju kört min nuvarande favorit i ungefär en månad nu, dvs stekt svamp (helst färska champinjoner), cannellinibönor, avokado, crème fraiche (hur fan stavas det????), lite salt och så lite sambal oelek. Och så ris till.
Men nu har den röran börjat växa i min mun när jag äter den, så jag antar att jag måste hitta nåt nytt att äta nu.

Jag är väl inte helt kry i huvudet, men jag fungerar så att jag hittar en favorit, något som jag tycker smakar ok, något som innehåller det mesta kroppen behöver, och något som jag orkar laga till, och sen kör jag den maträtten typ varje dag tills jag inte står ut längre.

Undrar som sagt om jag alltid tyckt mat varit så jobbigt, har ingen aning om det...

Ska försöka fixa lite i lägenheten idag IGEN. Lyckades faktiskt flytta underkläderna som låg i garderoben ända till byrån i sovrummet igår, det är ju alltid nåt ;)


Så här ser ena hörnet i köket ut just nu (lägg märke till de fantastiskt vackra pastellgröna väggarna *harkel*)

Det går trögt må jag säga

Nu har jag i två dagar försökt ta itu med all oreda som är här i lägenheten, liksom försöka hitta en plats för allt. Men det har fan inte gått.
Jag känner mig så muppig så det finns inte. Jag börjar tänka på allt som måste göras och så får jag ångest.
Hallå, idiotskalle, ska det inte vara kul att få ordning i den nya lägenheten? Finns det ingenting alls här i livet som inte ger mig ångest? Man kan ju fan börja undra...

Idag har jag ledig dag oxå, så jag ska göra ett nytt försök idag.
Har en känsla av att jag gör gamla vanliga felet, dvs att jag inte delar upp allt i små små moment utan tänker att jag måste göra ALLT, så jag får känslan av att det är Mount Everest jag ska bestiga. Klart som fan jag får ångest då.

Jag MÅSTE ju alltid dela upp sysslor i mindre moment, det vet jag ju, men lik förbannat ser jag bara ALLT som måste göras...

Ringde försäkringskassan igår, tänkte höra hur det går med min ansökan om sjukersättning och kolla så min handläggare fått in läkarutlåtandet, men det var bara telefonsvarare. Jag lämnade ett meddelande och bad henne höra av sig till mig och normalt hör hon av sig snabbt, men än så länge har jag inte hört nåt.

Måste erkänna att det stressar mig ganska rejält, att jag inte vet om jag kommer få några pengar i februari eller inte. Jag har ju tid hos soc inbokad 17:e februari, men åh vilken lättnad det skulle vara om jag slipper söka andra bidrag och kan få sjukersättning under mitt nya arbetsprövningsår.

Jag längtar så till den vackra dag jag har ett jobb, ett jobb som fungerar för mig och som får mig att må bra. Och som ger mig en lön som är så pass att jag iaf har råd med mat hela månaden... Jag måste ju komma dit nån dag, även om jag ofta tvekar och det känns som att jag alltid kommer vara för störd för att klara av det...

Igår när jag satt här och försökte komma igång med allt som skulle göras (skulle egentligen till ätstörningsgrejen för mitt andra bedömningssamtal, men det blev avbokat, så jag fick en fri dag) ringde LagerUlrika som bor här i huset bredvid.

Det var ju hon som tipsade mig om att det verkade finnas tomma lägenheter här och tipsade mig om detta hyresbolag. Med andra ord är det helt hennes förtjänst att jag nu sitter här i en lägenhet med förstahandskontrakt, vet inte hur man tackar nog för en sån grej...

Iaf så ringde hon och var ledig så jag hörde om hon ville komma över lite. Sagt och gjort, hon kom hit och stannade typ fyra timmar. Det enda vi gjorde var att dricka te (eller, hon drack te, jag åt lunch) och så bara pratade vi om allt och inget.

Känns väldigt skönt att ha henne som granne, speciellt eftersom hon säger att jag alltid bara kan komma över om jag vill osv. Det är ju precis vad jag behöver - en kompis som finns på nära avstånd så det inte är så stor grej att ta sig dit...

Ska försöka göra nån nytta nu...

Inte många knop görs just nu...

Idag har jag inte gjort många knop, det kan jag då säga... Inte igår heller för den delen...

Jag skulle ju egentligen på Anorexi- och Bulimicentret idag kl.11 för mitt andra bedömningssamtal, men läkaren ringde igår och avbokade eftersom hon var sjuk. Så hela dagen idag har jag varit helt ledig. Precis som igår.

Mina fina tankar har varit att jag ska få ordning här i lägenheten, få undan alla saker som står överallt osv, men det har inte gått nåt vidare måste jag erkänna.
Vet inte varför, men jag har så förbannat svårt att ta itu med saker..

Idag fick jag vid tolvtiden besök av LagerUlrika, hon som tipsade mig om det här hyresbolaget och som jag i princip har att tacka för att jag nu sitter i denna lägenhet.
Hon bor i huset bredvid och var ledig idag så hon kom hit och var här ungefär 4 timmar. Riktigt gött var det, vi bara slappade och pratade om allt och inget.

2 saker har jag iaf lyckats göra idag och det är att ringa försäkringskassan samt att räkna ihop de räkningar som är kvar att betala.

Ringde min handläggare på fk för att höra hur det går med mitt ärende, om hon har nån aning om jag kommer bli beviljad sjukersättning eller inte, men det var bara telefonsvarare så jag lämnade ett meddelande och bad henne höra av sig till mig. Normalt hör hon av sig väldigt fort när jag lämnar meddelande, får väl se om hon hör av sig imorrn..

Räkningarna ska vi inte prata om... Men om jag får det som svampmannen är skyldig mig (1600) så klarar jag faktiskt alla räkningar, på öret. Nu vet jag ju dock att svampmannen har en väldigt tight månad han oxå, och jag är skyldig honom 800, så det är ju mkt möjligt att jag får 800 av honom.
Det är ju inte mer än rätt, men gör att jag inte har råd att betala alla räkningar.... Vi får se...

Hatar pengar, hatar räkningar, hatar att jag inte klarar av att jobba... Muppskalle nummer 1, det är jag det...

Äntligen på plats

Nu är flytten avklarad och igår gjorde jag sista städningen i gamla lägenheten och behöver med andra ord aldrig mer kliva in där :D
Om jag nu inte måste dit för att lämna sista nyckeln nån gång när jag fått sista delen av depositionen, men förhoppningsvis kan vi fixa det på nåt annat sätt..

Jag har en nyckel kvar dit, och den får hon jag hyrde av som sagt tillbaka när hela min deposition är återbetald. Enligt tjejen (även kallad kärringen med jämna mellanrum)ska pengarna komma in på Goofys konto (jag fick låna av Goofy till dep.) 1:a eller 2:a feb, men jag tror det först när jag får det bekräftat av Goofy.

Det är ju bara hyrtjejen som förlorar på att bråka om pengarna eftersom hon hyrde ut till mig olagligt, och hon har inte varit vidare sjysst mot mig under hyrestiden.

Jag menar, börjar hon bråka om pengarna är det ju bara att jag ringer hyresgästföreningen igen, eller går och visar upp vårt kontrakt för hennes hyresvärd. Då ryker ju hennes hyreskontrakt på en gång (om allt funkar som det ska).

Jag är inte den som normalt är så hård och elak, men gränsen är nådd när det gäller den här tjejen.
Hon har flera gånger under hösten bråkat med mig, försökt kräva mer pengar av mig, bråkat om depositionen (vad finns det att bråka om?) och till och med flera gånger sagt att jag ska vara ute ur lägenheten inom en vecka eller en månad.

Och ändå kan jag samtidigt inte låta bli att få dåligt samvete över att jag kanske måste vara hård mot henne *vekling*

Jag flyttade från ett hem som var otryggt pga alkohol, och trodde jag skulle hamna i ett hem som skulle kännas tryggt, trots att jag hyrde i andra hand. Men tji fick jag.

Men nu sitter jag i min förstahandslägenhet och kan inte annat än känna mig trygg :D
Ja, jag måste få igenom sjukersättningsansökan hos försäkringskassan och bostadsbidrag likaså, först då kan jag slappna av på riktigt, när jag vet att ekonomin löser sig.
Men jag vet iaf att ingen kan bara helt plötsligt skicka ett sms och säga att jag ska vara ute ur lägenheten om två veckor. Och ingen alkoholdjävul är här heller...

Så, trots ekonomisk otrygghet just nu är mitt hem tryggare än det varit på länge :)




Så här såg vardagsrummet ut i fredags när jag mötte målaren i dörren och han precis hade tapetserat klart, vitt som bara den, men även fräscht som bara den :)

Packa packa packa!

Flytt flytt flytt.... På lördag ska hela flyttlasset gå, och tanken är att jag då bara ska ha de stora möblerna kvar och alla kartonger med småkraft redan körda till nya lägenheten... Jag kommer hinna, jag kommer hinna *intalar sig själv*

Fattar inte varför det är så förbannat svårt att ta tag i saker. Det enda jag behöver göra är att tömma mitt hem, fyra kartonger i taget, åka o packa upp kartongerna i nya lägenheten, o sen åka hem och fortsätta tömma/packa. Hur svårt är det? Tydligen otroligt svårt, i alla fall för mig...

Jag försöker hitta på andra saker att göra hela hela tiden...sortera lite papper, fila naglarna, MÅLA naglarna (?!), prata i telefon läääänge osv... Det är som när jag ska städa, ALLT annat är roligare och viktigare än det jag egentligen ska göra.
En flytt ska ju vara nåt kul, så varför är det då så svårt o jobbigt?

Idag måste jag verkligen göra ett ryck och packa som fan. Fyra kartonger måste iväg till nya stället, så enkelt är det.
Sen ikväll vid sextiden ska jag och Fröken Anka köra min nya soffa dit, så jag måste hinna köra ut en sväng innan det.

Ja jag vet, det är helt sjukt, jag FÅR en typ helt ny soffa!

Den blev inlämnad på Fröken Ankas jobb (möbeltapetserare) för att kunden tyckte den knarrade. De på jobbet kunde inte höra något knarrande, men gjorde vad de kunde för att få bort det inbillade knarret. Kunden tyckte fortfarande att det knarrade, o då bestämde sig möbelföretaget de köpt soffan av att de skulle ge dom en ny soffa i stället (o få slut på tjatet antar jag haha).

Sen har denna soffa stått på Fröken Ankas jobb och ingen vill ha den.

När de började prata om att bara slänga bort den kom Fröken Anka att tänka på mig och hörde om jag ville ha den, och svaret blev självklart ett stort JAAAAA!!!!!!

Den är ett år gammal och nypriset var tydligen 8000. Neutralt grå, två stooora sitsar och sen en tredje sits som är en divandel. Hur fin som helst!
Lite fläckig var den, men jag var där och skrubbade så gott jag kunde förra veckan, så förhoppningsvis är den lite renare nu. I vilket fall som helst så är tyget sånt att man inte riktigt ser om det är nån fläck kvar eller inte :D

Det känns som att den här nya lägenheten kanske faktiskt kan bli ett RIKTIGT hem för mig. Inte bara ett hopskrap av billiga loppismöbler och möbler jag fått gratis av kompisar för att de inte längre vill ha dom.
Fast när jag tänker efter så är ju ändå mkt av mina möbler nu precis såna möbler. Fast de är såna gratismöbler som jag faktiskt själv gärna hade köpt om jag hade haft råd, det är väl det som är skillnaden nu ;)

Ska väl ta och försöka packa lite nu *suckar så högt att grannarna vaknar*

Hur ska jag egentligen skriva denna blogg?

Jag funderar som bara den på vad den här bloggen egentligen ska handla om...

Ska jag vara helt ärlig om allt jag känner och tycker om livet, och allt som kommer med det?
Eller ska jag ha den här bloggen som ett ställe där jag bara försöker vara klämkäck och låtsas att mitt humör alltid är på topp?

Ska denna blogg vara som den andra blogg jag redan har (på lunarstorm, började skriva dagbok där för 8 år sen), där jag är totalt ärlig om allt jag känner och hur kasst jag ibland (ganska ofta) mår?

Eller ska denna blogg vara annorlunda och få mig att bara fokusera på det positiva i livet och min humoristiska sida?

Har fasiken ingen aning....

Total ärlighet, eller en slags självterapi där jag bara försöker hitta min glada sida igen? *tänker så det knakar*