Det går trögt må jag säga

Nu har jag i två dagar försökt ta itu med all oreda som är här i lägenheten, liksom försöka hitta en plats för allt. Men det har fan inte gått.
Jag känner mig så muppig så det finns inte. Jag börjar tänka på allt som måste göras och så får jag ångest.
Hallå, idiotskalle, ska det inte vara kul att få ordning i den nya lägenheten? Finns det ingenting alls här i livet som inte ger mig ångest? Man kan ju fan börja undra...

Idag har jag ledig dag oxå, så jag ska göra ett nytt försök idag.
Har en känsla av att jag gör gamla vanliga felet, dvs att jag inte delar upp allt i små små moment utan tänker att jag måste göra ALLT, så jag får känslan av att det är Mount Everest jag ska bestiga. Klart som fan jag får ångest då.

Jag MÅSTE ju alltid dela upp sysslor i mindre moment, det vet jag ju, men lik förbannat ser jag bara ALLT som måste göras...

Ringde försäkringskassan igår, tänkte höra hur det går med min ansökan om sjukersättning och kolla så min handläggare fått in läkarutlåtandet, men det var bara telefonsvarare. Jag lämnade ett meddelande och bad henne höra av sig till mig och normalt hör hon av sig snabbt, men än så länge har jag inte hört nåt.

Måste erkänna att det stressar mig ganska rejält, att jag inte vet om jag kommer få några pengar i februari eller inte. Jag har ju tid hos soc inbokad 17:e februari, men åh vilken lättnad det skulle vara om jag slipper söka andra bidrag och kan få sjukersättning under mitt nya arbetsprövningsår.

Jag längtar så till den vackra dag jag har ett jobb, ett jobb som fungerar för mig och som får mig att må bra. Och som ger mig en lön som är så pass att jag iaf har råd med mat hela månaden... Jag måste ju komma dit nån dag, även om jag ofta tvekar och det känns som att jag alltid kommer vara för störd för att klara av det...

Igår när jag satt här och försökte komma igång med allt som skulle göras (skulle egentligen till ätstörningsgrejen för mitt andra bedömningssamtal, men det blev avbokat, så jag fick en fri dag) ringde LagerUlrika som bor här i huset bredvid.

Det var ju hon som tipsade mig om att det verkade finnas tomma lägenheter här och tipsade mig om detta hyresbolag. Med andra ord är det helt hennes förtjänst att jag nu sitter här i en lägenhet med förstahandskontrakt, vet inte hur man tackar nog för en sån grej...

Iaf så ringde hon och var ledig så jag hörde om hon ville komma över lite. Sagt och gjort, hon kom hit och stannade typ fyra timmar. Det enda vi gjorde var att dricka te (eller, hon drack te, jag åt lunch) och så bara pratade vi om allt och inget.

Känns väldigt skönt att ha henne som granne, speciellt eftersom hon säger att jag alltid bara kan komma över om jag vill osv. Det är ju precis vad jag behöver - en kompis som finns på nära avstånd så det inte är så stor grej att ta sig dit...

Ska försöka göra nån nytta nu...