Idag har varit bättre än igår, inte lika stor tomhetskänsla, och det är skönt. Det gnager och har sig i mig som vanligt, men jag har inte känt mig som ett enda stort tomt skal som jag gjorde igår. Som sagt, skönt :)

Jag var på Anorexi- och Bulimicentret kl.10 idag och hade mitt andra och sista bedömningssamtal där. Jag hade ställt klockan på 7, men vaknade med ett ryck 8 och kände att jag sovit över. Vilket jag då gjort ;)
Jag hann iaf med spårvagnen i tid, skippade att göra mig i ordning och så vidare.

Såg väl hyfsat dassig ut kan jag tänka mig, plus att jag med jämna mellanrum tjoade till på vägen ner till spårvagnen eftersom jag halkade till lite nu och då. Och av nån outgrundlig anledning måste jag alltid tjoa till när jag halkar, vare sig jag är helt själv eller har någon med mig. Idag och igår hade jag ingen med mig och jag kan tänka mig att folk som hörde mig tjoa för mig själv måste ha funderat lite *skratt*


Den här härliga stentrappen som sedan fortsätter i en backe ner till spårvagnen får mig att tjoa som bara den nu när det är halt ute :)

Mötet gick iaf bra, men vi kom överens om att de inte är det rätta stället för mig eftersom jag redan vet allt om ätstörningen och oftast, förr eller senare, lyckas bryta den själv när den väl kommer på visit. Och nuförtiden kommer den ju bara på visit när jag är väldigt stressad av yttre faktorer. Tankar på mat finns ju hela tiden, men jag har ju en helt annan kontroll och ett helt annat tänkande nu än för 10 år sen.
Det kändes som ett bra beslut måste jag säga, kände ju redan från början att det kanske inte riktigt var exakt vad jag behöver just nu.
Jag behöver hjälp med mina känslor på nåt vänster, de känslor som sedan gör att jag tar till diverse tokiga metoder för att stå ut med eller hantera känslorna. Om man nu kan kalla det hantera när det är tokiga metoder man använder...

Jag kom tillbaka hit hem vid tolv och har sen dess försökt fixa här hemma, men har ärligt talat i stället bara suttit här vid datorn och kollat diverse saker. Det är sååå lätt att fastna vid datorn när det är saker man inte vill göra som måste göras ;)


Det är avsevärt mindre tjoande när man ska UPP för backen och trappen från spårvagnen, då är det mest suck och stön som gäller ;)
(bilden är tagen en bit upp i backen, innan trappen börjar)


Ska väl försöka göra ett ryck nu, se om jag kan få undan lite av alla de grejer som är utspridda överallt här i lägenheten. Många bäckar små får det bli...