Det känns otroligt tråkigt att skriva här utan att kunna lägga in en enda liten bild (jag orkar inte riktigt sitta och leta efter nån passande bild på nätet), men det får helt enkelt gå...
Vete fan hur jag ska lösa det hela med mobilen för övrigt, den är stendöd och garantin gick ut i december.. Så, antingen köpa en ny på min avbetalning på OnOff (som jag om typ två månader kommer vara av med), eller helt enkelt stå ut med den gamla moben jag har nu.
Den fungerar ju, förutom att det är glapp i knappsatsen, så ibland får man sitta och råtrycka på nån knapp en 20 gånger innan själva trycket verkligen går igenom. Men som sagt, den fungerar ju iaf.
Det tråkiga är ju att jag blir av med kamera oxå i och med att mobilen har dött :(
Det är helt underbart med all snö som är här nu! *myser som bara den*
Det är som riktig vinter, alldeles vitt överallt, och idag när jag tog mig till Rymdtorget för att uträtta ärenden blev jag för en sekund nästan lite lycklig inombords bara för att allt är så himla vackert när det är snötäckt och solen skiner.
MEN, en sak som inte är lika underbart när det kommer till snön här är att spårvagnarna uppenbarligen INTE är gjorda för att klara av snö.
Det var ju kaos i spårvagnstrafiken redan för några veckor sedan, bara för att det kom lite snö (det var faktiskt inte mkt som kom, det var inte ens riktig vinter då...). Min första premiärtur in till stan vid den tiden gick ju hur bra som helst, men på hemvägen tog det stopp eftersom det kommit lite snö och de inte hade hunnit röja bort den.
Men inget slår lördagens äventyr, det kan jag lova ;)
Jag skulle in till stan för att hjälpa Fröken Anka att hitta underkläder till bröllopet hennes och vi hade tänkt oss en lång, mysig tjejdag. Men under fredagen, kanske torsdagen oxå, hade det kommit ganska mkt snö och varit halv snöstorm, och på lördagen var det likadant, så det blev inte en lång, mysig tjejdag.
Nä, i stället blev det att jag kom till stan ungefär 1,5 timmar försent eftersom det, totalt, tog mig 2 timmar att ta mig in. Normalt tar spårvagnen ca 20 minutrar in till stan, kan jag tillägga.
Min resa in till stan innebar att jag hoppfull gick på spårvagnen här nere och tänkte att jag hade sån himla tur att spårvagnen faktiskt gick härifrån och in till stan, trots ovädret.
Min lycka blev kortvarig, för efter 4 hållplatser sa herr spårvagnschaufför att det var totalstopp och att han inte skulle köra längre än så. Man fick sitta kvar i vagnen om man ville, men det kunde gott och väl ta 2 timmar innan han kunde börja rulla igen, så han rekommenderade oss att gå till Gamlestadstorget, ungefär 5 hållplatser framåt, för därifrån kunde spårvagnarna gå igen.
Sagt och gjort, jag började vandra mot Gamlestadstorget (som jag inte hade en aning om vart det låg, men jag följde strömmen).
Jag upptäckte att jag glömt mina vantar på spårvagnen, men det var fasiken inte värt att vända om, så jag fick gå med händerna i bröstfickorna och såg hela tiden framför mig hur jag, förr eller senare, skulle ramla i snön och inte hinna ta emot mig med mina händer, eftersom händerna satt fast i fickorna. Ett magplask i snön liksom ;)
På nåt jävla vänster droppade alla i "strömmen" av, en efter en, och till slut var jag helt själv på min vandring. Jag kollade skyltar och försökte hitta till detta förbannade torg.
Summan av kardemumman blev att jag gick vilse, pulsade omkring i djupsnö (det var ju oplogat nästan överallt) i ungefär en halvtimme-tre kvart, fick ringa KanOlov och be honom kolla på karta på Eniro vart jag befann mig och sen fick han säga vart jag skulle gå för att komma till detta torg.
Trots att jag fick raka besked från KanOlov om vilket håll jag skulle gå åt osv, lyckades jag ändå gå fel, så jag fick pulsa på i snön ännu ett tag, tills jag till slut lyckades hitta till hållplatsen INNAN torget, och även där gick spårvagnarna som tur var.
Vilken lycka när jag fick kliva på spårvagnen igen kan jag säga :D
Men även den lyckan blev ganska kortvarig eftersom spårvagnen, när den kom in mot stan, fick köa för att komma in till centralstationen. En sträcka som normalt tar knappt en minut med spårvagnen tog nu ungefär 20 minutrar.
Till slut hoppade jag av och gick sista biten till centralstationen och mötte Fröken Anka där. Hon, den lilla stackaren, hade fått gå omkring på stan alldeles själv eftersom jag var så försenad...
Vi hann med lite underklädesletning, och kunde konstatera att det tydligen inte är säsong för lite "håll in"-underkläder (men det borde väl alltid vara säsong för det, eller?!), sen gick vi hem till henne och KanOlov.
Jag var bra genomblöt när det gällde byxor och strumpor, så jag fick ta på mig lite torra kläder när vi kom hem till dom och så fick jag en varm kopp te medans de åt middag. Skönt i det läget kan jag säga..
Sen gav vi oss ut igen eftersom de skulle skjutsa hem mig. Vi ratade alla snabbt tanken på att jag skulle försöka ta mig hem med spårvagnen, så det blev skjuts i stället.
Vi fick skotta fram bilen (utan spadar) och putta ut den från fickparkeringen eftersom den satt fast ganska fint i snön. Till slut kunde vi sätta oss i bilen och köra iväg, som de snömonster vi just då liknade.
Strax innan vi var hemma hos mig stannade vi vid Rymdtorget, för både dom och jag behövde handla lite på ICA.
KanOlov var den som körde och när han försökte ta sig in på parkeringen så fastnade han, eftersom det var helt oplogat där.
Jag och Fröken Anka hoppade ur bilen, som de orädda kvinnor vi är, och började skjuta på för att KanOlov skulle kunna backa ut från parkeringen. Vi tänkte att vi helt enkelt fick parkera någon annanstans.
Och då händer något som man bara ser i tecknade filmer, eller dylikt haha
Jag och Fröken Anka skjuter på, KanOlov försöker backa, och lyckas till slut sakta sakta köra lite bakåt. Jag har mina händer där fram på bilen och skjuter på som bara den, och Fröken Anka likaså.
När bilen väl får lite grepp och börjar röra sig bakåt, då får jag inget grepp med fötterna, jag bara glider, och bilen åker längre och längre bort ifrån mig.
Till slut ligger jag raklång där i snön, och just då börjar framhjulen spinna på bilen eftersom den då fastnat igen.
Vad det resulterade i? Jo, jag ligger där raklång i snön, KanOlov försöker backa, hjulen spinner bakåt, och det sprutar snö från hjulspinneriet, rätt i mitt ansikte.
Herre hjärtanes vad jag önskar att någon hade filmat just då så jag själv hade fått se hur det egentligen såg ut *asgarv*
Fröken Anka höll på att kissa på sig för hon skrattade så mkt när hon såg mig ligga där, och KanOlovs kommentar (blandat med asgarv) var: "Jag kollade ju bara bakåt eftersom jag backade, och sen när jag började spinna igen och väl tittade framåt så såg jag bara en toppluva sticka upp en bit framför bilen".
Det är ju såna där händelser man behöver mer av här i livet, helt klart. I just den stunden, och när vi efteråt skrattade som bara den åt hela grejen, så glömde jag att mina byxor och strumpor var genomblöta, jag glömde att jag frös som fan :)
Jag kan säga att i söndags vägrade jag stenhårt att gå ut, även om jag hade behövt köpa värmeljus, eftersom det är så förbannat kallt här i lägenheten. Jag tycker att efter en sån lördag så får man faktiskt vägra att kliva utanför dörren dagen efter ;)
Ok, kort om idag nu då (jag är inte bra på att skriva kort *harkel*).
Jag har fixat lite basic mat (mjölk o sånt), lämnat in alla papper till soc (förutom Af-papperen som jag inte kan lämna in förrän på torsdag eftersom min idiothandläggare på Af inte kan träffa mig förrän då), varit på apoteket och sen så har jag även skaffat lånekort och lånat böcker. Gött att få alla tråkiga ärenden gjorda och gött med låneböcker som belöning :D
Det är konstigt hur stort en sån simpel sak som att uträtta dessa ärenden kan kännas, jag förstår inte riktigt det och kommer antagligen aldrig heller riktigt förstå det. Det är väl ett av livets alla mysterium antar jag.
Men jag fixade iaf allt, och känner mig lite stolt för det, hur töntigt det än är :)
Jag mötte för övrigt en mamma och hennes typ 2-åriga dotter (eller kanske hon var 3, jag är lite dålig på att bedöma sånt där) när jag var ute idag. Dottern gick ungefär 15 meter bakom mamman, och mamman halvropade åt henne att hon skulle komma.
Då ser jag denna lilla overallklädda figur, som knappt kan röra sig för hon har så mkt kläder på sig, vända sig mot mamman och ropa att hon ju faktiskt pratade med fågeln och visade fågeln hennes nya vantar.
Man blir ju varm i hjärtat så det bara skriker om det i såna lägen, såååå himla söt var hon :)
Dags att fixa middag nu *suckar så högt att grannarna blir irriterade* Kan ingen komma på matpiller snart, snääääälla, så jag slipper laga mat?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar