Lucas

Allt gick jättebra för Lucas igår hos veterinären. Ja, i panikens hetta där på djurkliniken när de frågade vad han hette fick han döpas till Lucas :)
Det namnet poppade upp i mitt huvud häromdagen, ingen aning varför, men det kändes som ett passande namn.
Det känns inte klockrent, men det får blir det namnet så länge.

Jag hade ju såklart tänkt döpa honom till något coolt/roligt/fantasifullt/ovanligt etc., men så blev det en Lucas. Man kan väl inte alltid få som man vill antar jag ;)

Jag lämnade honom 12.45 och fick sedan hämta honom strax efter 17.30. Jag må ju säga att grabben var pigg som bara den, märktes knappt att han varit sövd haha

Direkt när vi kom hem började han skrika för han ville ut, och sen har han kört skrikattacker i omgångar sen dess. Inklusive i natt (ja, jag är otroligt trött i ögonen).

Jag har försökt avleda honom från tanken på att gå ut, men det är fasiken svårt när ingen leksak överhuvudtaget är det minsta intressant.
Det som verkar funka bäst just nu är att ge honom kattmyntagodis och svara lite på hans skrik genom att säga lite lugnt att jag förstår att det är jobbigt för honom, men att han måste stanna inne så han inte får smuts och infektion i det lilla såret i rumpan.

Jag vet inte om mina pedagogiska ord betyder något för honom (antagligen inte ett skit), men det känns iaf bättre för MIG att jag berättar för honom anledningen till att han inte kan gå ut *störd* ;)

Ja jag vet inte, ibland känns det som att jag och mina katter är ett kapitel för sig själv, speciellt när jag pratar med människor om vad jag gör för/säger till katterna osv och möts av ett antal asgarv och den ständiga kommentaren "ja du är ju som du är" :)

Jag hoppas hoppas hoppas att lillgrabben kan vänja sig vid att vara inne, det är ju en förutsättning för att jag ska kunna vara jourhem.

För övrigt kan jag säga att djurkliniken jag var på, den som Göteborgs Katthjälp använder sig av, inte kändes så där klockren direkt. Jag skulle inte ta mina egna katter dit, det är ett som är säkert. De kändes allmänt oengagerade på nåt konstigt sätt.

Upptäckte i morse att lillgrabben har en knöl på vänstra sidan om halsen. Ungefär lika stor som en liten studsboll. Den är rörlig, så det är antagligen "bara" en fettknöl eller nåt liknande, men jag tycker det är väldigt mystiskt att djurkliniken inte upptäckte den igår när de hade honom sövd och kunde kolla igenom honom ordentligt.
Jag måste ta och ringa dom angående den där knölen, helt klart. Även om det är en ofarlig en så sitter den ju lite dumt till, om den växer kanske den kan trycka på matstrupen eller störa andningen eller gud vet vad...

I natt vaknade jag av en migränattack. Jag har varit utan migrän i typ 8 månader nu (!!!!!!!!!!!!!!!!!!!), men 2.30 vaknade jag och ville dö pga mitt huvud.
Jag klev upp, tog ett piller och höll tummarna för att jag inte skulle få såna där konstiga biverkningar jag fick senast jag tog dem, dvs bli ungefär som hög och skratta helt okontrollerat och sedan bara vilja gråta, plus känna att jag är utanför min kropp på ett väldigt skumt sätt.
När jag berättade för min läkare om de biverkningarna (jag kunde bara se migränpillerna som gemensam nämnare)frågade han om jag inte ätit nåt konstigt, t ex amfetamin *skratt*
Sen gick jag i alla fall och la mig igen.

Efter något som kändes som en evighet somnade jag om, men vaknade 4.30 igen med precis samma migrän. Ett piller till togs, och sen kom jag inte upp ur sängen förrän strax före 12.
Helt sjukt, fattar inte varför jag är så jävla trött nuförtiden (förutom att jag då inte sovit en hel natt på flera veckor)...

Det är ungefär som att jag är nerdrogad eller nåt på morgnarna, jag tar mig fan inte upp ur sängen, otäckt som bara den kan jag säga :(

Inga pengar från soc idag heller, vilket betyder att räkningarna blir betalda för sent även denna månad.
Känns jävligt stressande måste jag säga, speciellt eftersom JAG gjort allt rätt med ansökan och allt, det är soc som har fuckat upp det.. Ser ju inte så bra ut att vara sen med räkningarna flera månader på raken, jag hoppas jag inte får nån skit för det..

Borde göra lite pannkakor nu tror jag, det är nog lunch-/middagsdags snart. Om jag nu har mjölk så det räcker, panik annars!!!

(sorry, inga bilder, orkar inte leta upp några passande på nätet och min mob är ju död igen..)

Stor dag för lillgrabben

Idag ska lillgrabben kastreras, id-märkas, vaccineras och få en allmän veterinärkontroll.
Otroligt skönt att få det gjort och ännu mer otroligt att Göteborgs Katthjälp har möjlighet att stå för kostnaderna.

Ja, jag får stå för matkostnader och sand när jag är jourhem, men jag slipper ju iaf betala tusen spänn rätt av. Mat och sand blir ju lite mer utspridda kostnader.

Det tål att upprepas: organisationer som Göteborgs Katthjälp är ovärderliga i såna här situationer och det är skam att den enda inkomst de har är gåvor.

Tänk om man var rik, alltså riktigt rik, då kunde man skänka pengar till såna här organisationer.
De gör en så otroligt god sak, men eftersom de lever på gåvor så har de ju inte råd att ta hand om alla katter som egentligen behöver hjälp.
Människorna som jobbar för dessa organisationer ger hela sitt liv, hela sin tid, åt att hjälpa katter. Katter som andra ser som värdelösa eller äckliga, bara för att de inte har något hem.
Och dessa organisationer gör allt de kan för att förhindra att antalet "vildkatter" ökar, genom att kastrera så många de har möjlighet till.

Pengar pengar pengar, allt handlar om pengar :(

Soc har fortfarande inte fixat mina pengar. Jag sitter här och hoppas på att det ska dimpa ner ett utbetalningskort i brevinkastet, men inget har hittills kommit. Blir så irriterad, blir så trött.

Apropå trött... Jag är så otroligt trött nuförtiden, jag lurar starkt på om det inte är nåt kajko med mina järnvärden nu när jag varit utan järnpillren några månader. Jag är konstant trött och illamående, otroligt jobbigt.
Och ja, självklart blir man trött av att inte ha något att göra på dagarna, men det här är en annan slags trötthet.

Jag går som i en ständig trötthetsdimma, allt känns suddigt. Ska till läkaren den 12:e april och ska lämna prov innan det, då får vi väl se hur det ligger till.

Måste gå och underhålla lillgrabben lite nu, han har panik eftersom han inte får äta :(

Detektivarbete big time

Senaste veckorna har jag haft ett heltidsjobb. Som kattdetektiv ;)

Det är ju en liten grabb som strykit omkring här sen jag flyttade in och jag har hela tiden undrat om han har ett hem eller inte. Han har alltid sett smutsig och allmänt ovårdad ut i pälsen, plus att han varit väldigt sugen på att komma in.

En dag tog jag beslutet att släppa in honom på riktigt för att se hur han reagerade. Och stackarn kastade sig först på vattenskålen, sen maten. Något kändes fel kan jag ju säga.



Jag undrar om jag inte skrev om honom för ett tag sen, då hade han smitit in och låg under soffan :) Det är den lillgrabben vi pratar om i så fall.

Jag fortsatte släppa in honom lite nu och då, och till slut lät jag honom komma in när han ville. Det kändes väldigt mycket som att han inte hade nåt hem, eller att han hade ett hem där han inte blev omhändertagen på ett bra sätt. Till slut kom han hit nästan dagligen för att äta, sova och gosa lite och då kände jag att något måste göras.




Jag satte upp lappar här i området, la ut annons på blocket plus massa kattsidor/katthems hemsidor, annonserade i GP och ringde polisen. Satte även på honom ett halsband med en liten adresscylinder på där det stod att om någon ägde honom skulle de ringa mig. Men ingen verkade sakna lillgrabben :(

Jag ringde runt till katthem och djurskyddet, men ingen kunde hjälpa mig för de hade ingen plats för honom. Så jag stod där som ett pucko med en katt jag börjat bry mig om och som ingen kunde hjälpa mig med. Okastrerad hankatt dessutom, inte alltid en höjdare inomhus, om man säger så...



Till slut hörde Göteborgs Katthjälp av sig eftersom jag lagt in en annons på deras hemsida.
De mailade och tipsade om saker jag kunde göra för att försöka hitta ägaren, men jag hade ju redan gjort allt det. De sa att deras katthem tyvärr var fullt (det behövs 2000 till katthem här i sverige för att täcka det egentliga behovet....fy fan), men om jag kunde tänka mig att bli jourhem till lillgrabben så kunde de stå för kastrering, vaccinering, id-märkning och allmän veterinärkoll. Plus att de sedan står för fortsatt veterinärkostnad under tiden man är jourhem.

Det fanns ju inte så mycket att fundera på kan jag säga.

Jag har ju inte råd att fixa allt det där själv och bli ägare till honom (jag räknas egentligen som ägare nu eftersom han kommer regelbundet och ingen gjort anspråk på honom, men då ska ju pengar finnas). Så jag får bli jourhem åt honom i stället och förhoppningsvis får han tids nog ett nytt hem där han behandlas som den goa grabb han är.




Det enda som är negativt med att jag måste ta hjälp av katthjälpen är att under tiden jag är jourhem åt honom så får han inte gå ut. Och han är ju verkligen van att vara ute, antagligen mer van att vara ute än inne, så hur fasiken det ska gå har jag ingen aning om.
Och likaså om jag i framtiden skulle adoptera honom, då skulle han antagligen inte få gå ut eftersom det finns bilvägar här i närheten. De har sin policy och jag har full förståelse för det, men jag vet inte.... Känns som att i det här fallet blir det mest en nackdel...

Hade det inte varit för den ganska stora utedetaljen hade det varit helt perfekt. Han har helt klart flyttat in här, men vill ändå ha möjligheten att gå ut.
Förhoppningsvis blir han lugnare efter kastreringen (den borde bli av nästa vecka) och förhoppningsvis kan han till slut hamna i ett hem där de godkänner att han får vara utekatt.

Jag skickade in jourhemskontraktet i förrgår, och så fort de hade fått det skulle de boka tid hos veterinären. Får väl se när de hör av sig...

Mest troligt är att någon flyttat härifrån och lämnat kvar lillgrabben.
Hallå, hur är det möjligt att göra så? Hur kan man vara så förbannat hjärtlös? Och det värsta är ju att det är ganska vanligt förekommande.

Fy fan alltså för folk som inte fattar att djur är lika mkt värda som vi människor och att de faktiskt oxå har känslor...

Men nu har han åtminstone ett hem här, även om det bara är tillfälligt. Han får mat, sömn, värme och kärlek. Det är nog ganska mkt värt för honom kan jag tänka mig..

Jag har verkligen slitit som ett djur för att hans situation ska lösas, helt otroligt vad energi det har tagit, men nu kan jag ju slappna av lite grann och släppa panikletandet efter ägaren. Jag har gjort allt jag kunnat, men ingen har hört av sig (och ingen har efterlyst honom), så nu är det bara att acceptera att han faktiskt betraktas som hemlös. Eller, NU är han ju inte hemlös eftersom han ska bo här, men innan...

Nu är det största problemet att komma på vad jag ska kalla honom... Några förslag kanske? ;)

Måste förresten bara få berätta att soc har fuckat upp det med min utbetalning IGEN.

Idioterna fattade inte heller denna månad att det är ett PERSONkonto jag har, INTE ett vanligt bankkonto. De fattar inte, trots att jag både förra och denna månad kryssade i rutan där det står att "jag har ett personkonto hos Nordea, mitt kontonummer är samma som mitt personnummer".

Så nu spelar det ju överhuvudtaget ingen roll att jag lämnade in alla papper skittidigt, nu kommer jag ändå få pengarna sent. Plus att jag måste betala 50 spänn för att sätta in pengarna på mitt konto. Idioter, blir så förbenat less...

Jag är jättetacksam över att de finns, men sånt där gör mig så jävla förbannad och mest av allt tokstressad. Jag har ju räkningar att betala, och förra månaden fick jag ju bra många påminnelser på räkningarna efter att idioterna på soc gjorde samma sak då.

Så där ja, nu har jag fått klaga lite, skönt ;)

Idag måste det dammsugas annars lär väl jag och katterna snart kvävas till döds av alla dammråttor...

snilleblixtar och bilder

Igår lyckades jag få igång min rätta mobil ungefär 4 timmar, sen tvärdog den, trots att jag hade den på laddning. Nu "fungerar" den, men bara om jag har den på laddning hela tiden. Kanske den dör om en timme, kanske den är vaken längre, men ostabil är den iaf, det är ett som är säkert ;)

Jag hann i alla fall ta några bilder här på morgonen, och jag har till och med lyckats hålla mobilen vid liv så pass länge att jag hunnit för över bilderna till datorn. Wow, vilken lyx, eh?! :)

Jag måste bara få visa en av mina snilleblixtar. Ibland kommer jag på saker och lösningar som faktiskt funkar och känns ganska bra, och det var vad jag gjorde igår.

Jag har ju ingen sängram, bara två obekväma 80-sängar stående ihop, och det ser väldigt naket ut. Plus att jag ju starkt ogillar den gula färgen i sovrummet.

Så igår kom jag på att jag kanske kunde fixa ihop en sänggavel, fast en som jag sätter fast på väggen. Bara så att det ser ut som att man har nånting där uppe vid huvudet liksom.

Sagt och gjort, jag hittade mina svarta trägrejer som jag köpte för länge sen men aldrig fått upp på väggen (eller vart man nu vill ha dom). Jag satte dubbelhäftande tejp på dom och tejpade helt sonika upp dom på väggen vid huvudänden av sängen. Och så pricken över i blev min trämask som är ett ansikte som ser väldigt rofyllt ut.

Tada, nu ser det mer ut som en säng! :D





Man tager vad man haver och skiter i att resultatet inte blir så där klockrent när man inte riktigt har råd att köpa sängramar mm. ;)

Och man skiter definitivt i det faktum att tejp på tapet inte är någon höjdare när man sen vill ta ner det man satt upp, för ett gult sovrum FÅR inte vara gult för evigt, det måste bli grönt eller nåt inom en relativt snar framtid.

Igår kom LagerUlrikas dotter förbi här och hälsade på. Hon är ju för rolig. Hon är 11 tror jag och jättesöt. Hon kom vid fyra och skulle bara stanna tills hon skulle hem och äta middag, men blev kvar till strax för tio *skratt*

Jag har gett henne lite pärlor och pysselsaker eftersom hon har slut på det där hemma, och igår fick hon en ny liten laddning. Så hon satt här i soffan och gjorde armband medans jag softade och tittade på tv. Och så käkade vi lördagsgodis ;)

Jag inbillar mig att hon tyckte det var skönt att vara här och få lite uppmärksamhet eftersom de har det lite kaotiskt hemma ibland. Hon var så söt när vi kollade på "Hajar som hajar", och även senare på kvällen, för litet då och då la hon huvudet mot min axel och myste.
Sen sa hon att hon trivs bättre här än hemma, vilket ju inte kändes så bra att höra, fast så är det väl alltid när man är i den där åldern antar jag. Sen tyckte hon jag var mkt snällare och roligare att vara med än mamma och pappa *skratt*

Jag har en känsla av att hon nog kan komma förbi ganska ofta, så jag måste lära mig att säga att jag är upptagen om jag nu är det. Eller om jag bara känner för att vara själv. Bra träning för mig :)

Nu ska jag försöka borra lite så jag får upp lite tavlor. Och framför allt ska jag försöka klura ut vad jag kan sätta upp vart, lättare sagt än gjort *harkel*


Just nu är den här boken min bibel, eftersom jag inte kan så mkt när det gäller praktiska saker i hemmet *skratt*


Otroligt pedagogiska bilder :)

Om mobilen, i alla stundvis, håller sig vaken så kan jag ta lite mer bilder allt eftersom, t ex på hallen som jag gjorde mkt större ;)

Inte mkt att säga idag

Det blev ingen picknick i söndags eftersom svampmannen hade bra ont i huvudet.
Synd på ett sätt, men samtidigt var jag så jädra seg själv att jag knappt orkade ta mig upp ur sängen. Det enda jag gjorde under dagen var att jag gick över till LagerUlrika och umgicks lite ungefär tre timmar, förutom det gjorde jag inte ett enda dyft.

Jag har kommit in i en sån här period när jag är så himla rastlös på kvällarna, vare sig jag har gjort nåt under dagen eller inte. Och vad vill man göra när man är så där rastlös och jagad inombords? Jo, då vill man hela tiden tugga på nåt :(

Jag ska försöka styra upp det här nu, så inte Herr B. kommer på besök igen, jag orkar inte med honom, han tar för mkt energi.

Jag måste köra stenhårt med regelbundna måltider, inte så mkt "vitt", och så måste jag göra allt jag kan för att inte falla för suget när det väl kommer. Svårt som fan, men jag måste försöka, mer kan jag ju inte göra.

Undrar när jag ska få börja på den där Af-grejen, det börjar verkligen bli dags. Jag har gått hemma för länge nu. Visst, jag har inte mått tiptop, men det blir ju inte bättre av att inte ha något att göra. Eller jag menar, egentligen finns det MASSA saker att göra här hemma, fixa och dona, men det blir inte riktigt samma sak, och det är väldigt svårt att få fingrarna ur arslet när det gäller sånt...

*suckar*

Idag ska jag hämta svampmannen efter jobbet (kvart över tre) och så ska vi åka på Ikea eftersom han behöver ta ut pengar där. Sen tänkte jag att jag käkar middag hos honom och stannar där till kvällen, då kanske jag klarar av kvällssuget bättre. Eller inte *skratt* Det visar sig ;)

Ska ta en dusch nu och ta och skriva ut lite blanketter från nätet som måste fyllas i...

Jag har inte mkt att säga idag, men man kan ju inte alltid vara en pratkvarn ;)

Förändrad hall

Ja nog fan är den här bilden sann, för idag har jag börjat fixa lite i hallen och det gick faktiskt bra. Kvinnor kan! Eller, JAG kan! ;)

Jag plockade ner den långa hatthyllan som fanns här när jag flyttade in, den tog upp hela väggen i hallen, och så satte jag dit en mindre i stället.

Och vips fick jag plats med ett litet runt bord i hörnet (svårt att förklara hallen för nån som aldrig sett lägenheten, och jag är ju kameralös nu, får lägga in bilder nån gång i framtiden i stället).
Upp med en liten duk (lila såklart *harkel*)på bordet, fram med en blomma, och helt plötsligt har jag nu en början till en mysig hall :D

Det som återstår nu är borrande för att få upp helkroppsspegeln, sätta upp nån tavla på samma vägg som spegeln, och pricken över i blir att jag målar hallen lila. Fast det lila blir nog om några månader, även om jag klarar mig med bara en, eller två, provburkar av färgen, för ekonomin ser ju ut som den gör just nu. Men tids nog så :)

Helt otroligt vad stor hallen kändes så fort den gigantiska hatthyllan försvann. Eller stor är väl att ta i eftersom en är väldigt liten... Men den blev lite rymligare iaf och känns nu mer som en hall, inte bara en avhängningsdel. Nu kan man nog faktiskt stå i hallen ett tag och prata utan att känna att man står i typ garderoben på krogen.

Hittade massa gamla målningar jag gjort oxå, som jag tänker försöka få upp på väggarna så småningom. Fast det är ju lite dubbelt det där, att hänga upp sånt som JAG gjort.

Målningarna symboliserar/betyder ju nånting för mig, alla står för olika saker, olika känslor osv, och därför tycker jag det känns bra att ha en del av dom framme.
Men så fort en annan människa än jag kliver in i lägenheten känner jag mig gördum för att jag har hängt upp mina egna grejer och skäms för att allt är så fult... Jantelagen, antar jag, man ska inte tro att man är nåt. Och om man hänger upp sina egna verk så måste man ju tro att man är nåt, right?

Men, jag ska hålla fast vid att tavlorna (och annat jag gjort) betyder nåt för MIG, och det är JAG som bor här, sen får folk tycka vad de vill ;)

Mitt hem, min lycka, helt enkelt.

Imorrn tänkte jag och svampmannen ta en lite picknick utomhus. Enligt väderrapporten ska det vara runt noll grader och strålande sol, då är det ju perfekt för lite varm choklad och mackor ute i solen.

Risken finns såklart att svampmannen (eller jag, för den delen) inte känner för det imorrn, med tanke på hur förbenat labila vi är båda två, men planen är iaf att det ska bli av. Sen får vi se hur det går. Inte lätt att vara två muppar heller, det är ett som är säkert *skratt*

Ska ta och titta på "I mördarens spår" nu, får se hur länge jag orkar hålla mig vaken, tror det håller på ända till halv tolv. Det är ju fan mitt i natten!!! Eller är det bara jag som är VÄLDIGT gammal, äldre än mina verkliga 29 år, när det gäller sömn och vanor? *funderar* ;)

Känns så bra att det hänt nåt i hallen, vad stolt jag blir över mig själv för att jag äntligen tog tag i det!!!!!!!!!!

I väntan på den magiska avin

Oj oj oj, vilket antiklimax jag precis upplevde.

Jag trodde faktiskt att min mobil fungerade igen, men ack så fel jag hade :( För några minuter tändes hoppet om att jag åter igen skulle kunna få tillgång till kamera, en knappsats som inte glappar och ringsignaler som gör mig glad. Men icke, tji fick jag... Undrar om det är batteriet som är uppfuckat, eller om det är hela telefon....

Just nu sitter jag och väntar på att pengalappen från soc ska dimpa ner i brevlådan så jag kan skjuta iväg till banken och stoppa in pengarna på mitt konto. Och sen kan jag äntligen lägga in alla mina räkningar för betalning.

Stolpskotten på soc hade missat att registrera mitt konto som personkonto, de hade registrerat det som ett vanligt bankkonto, så pengarna jag egentligen skulle fått in på mitt konto i måndags gick tillbaka till dom. Och nu sitter jag och väntar på den där förbannade utbetalningsavin istället.

Jag var ju redan skitstressad över att räkningarna skulle bli betalda sent, det här gör det ju inte direkt bättre. Och vetskapen om att det inte är MITT fel gör mig bara förbannad...

Psykogumman sa, när jag var hos henne i måndags, att något jag definitivt måste försöka bli bättre på är att släppa ut min ilska, och framför allt att TILLÅTA mig själv att KÄNNA ilska. Stämmer nog ganska bra, och ännu bättre stämmer ju då den här bilden som jag fick av Lilla My för länge länge sen. Den är nog så mycket "jag" som en bild kan bli *skratt*




Kan tillägga oxå att jag faktiskt håller på och broderar denna bild, så jag kan rama in den och hänga upp nånstans som en ständig påminnelse om hur jag INTE ska låta mig själv vara ;)

Nu kom posten, med avin, så iväg till banken nu!!!!!!!!!!!!!!