Det är ju en liten grabb som strykit omkring här sen jag flyttade in och jag har hela tiden undrat om han har ett hem eller inte. Han har alltid sett smutsig och allmänt ovårdad ut i pälsen, plus att han varit väldigt sugen på att komma in.
En dag tog jag beslutet att släppa in honom på riktigt för att se hur han reagerade. Och stackarn kastade sig först på vattenskålen, sen maten. Något kändes fel kan jag ju säga.
Jag undrar om jag inte skrev om honom för ett tag sen, då hade han smitit in och låg under soffan :) Det är den lillgrabben vi pratar om i så fall.
Jag fortsatte släppa in honom lite nu och då, och till slut lät jag honom komma in när han ville. Det kändes väldigt mycket som att han inte hade nåt hem, eller att han hade ett hem där han inte blev omhändertagen på ett bra sätt. Till slut kom han hit nästan dagligen för att äta, sova och gosa lite och då kände jag att något måste göras.
Jag satte upp lappar här i området, la ut annons på blocket plus massa kattsidor/katthems hemsidor, annonserade i GP och ringde polisen. Satte även på honom ett halsband med en liten adresscylinder på där det stod att om någon ägde honom skulle de ringa mig. Men ingen verkade sakna lillgrabben :(
Jag ringde runt till katthem och djurskyddet, men ingen kunde hjälpa mig för de hade ingen plats för honom. Så jag stod där som ett pucko med en katt jag börjat bry mig om och som ingen kunde hjälpa mig med. Okastrerad hankatt dessutom, inte alltid en höjdare inomhus, om man säger så...
Till slut hörde Göteborgs Katthjälp av sig eftersom jag lagt in en annons på deras hemsida.
De mailade och tipsade om saker jag kunde göra för att försöka hitta ägaren, men jag hade ju redan gjort allt det. De sa att deras katthem tyvärr var fullt (det behövs 2000 till katthem här i sverige för att täcka det egentliga behovet....fy fan), men om jag kunde tänka mig att bli jourhem till lillgrabben så kunde de stå för kastrering, vaccinering, id-märkning och allmän veterinärkoll. Plus att de sedan står för fortsatt veterinärkostnad under tiden man är jourhem.
Det fanns ju inte så mycket att fundera på kan jag säga.
Jag har ju inte råd att fixa allt det där själv och bli ägare till honom (jag räknas egentligen som ägare nu eftersom han kommer regelbundet och ingen gjort anspråk på honom, men då ska ju pengar finnas). Så jag får bli jourhem åt honom i stället och förhoppningsvis får han tids nog ett nytt hem där han behandlas som den goa grabb han är.
Det enda som är negativt med att jag måste ta hjälp av katthjälpen är att under tiden jag är jourhem åt honom så får han inte gå ut. Och han är ju verkligen van att vara ute, antagligen mer van att vara ute än inne, så hur fasiken det ska gå har jag ingen aning om.
Och likaså om jag i framtiden skulle adoptera honom, då skulle han antagligen inte få gå ut eftersom det finns bilvägar här i närheten. De har sin policy och jag har full förståelse för det, men jag vet inte.... Känns som att i det här fallet blir det mest en nackdel...
Hade det inte varit för den ganska stora utedetaljen hade det varit helt perfekt. Han har helt klart flyttat in här, men vill ändå ha möjligheten att gå ut.
Förhoppningsvis blir han lugnare efter kastreringen (den borde bli av nästa vecka) och förhoppningsvis kan han till slut hamna i ett hem där de godkänner att han får vara utekatt.
Jag skickade in jourhemskontraktet i förrgår, och så fort de hade fått det skulle de boka tid hos veterinären. Får väl se när de hör av sig...
Mest troligt är att någon flyttat härifrån och lämnat kvar lillgrabben.
Hallå, hur är det möjligt att göra så? Hur kan man vara så förbannat hjärtlös? Och det värsta är ju att det är ganska vanligt förekommande.
Fy fan alltså för folk som inte fattar att djur är lika mkt värda som vi människor och att de faktiskt oxå har känslor...
Men nu har han åtminstone ett hem här, även om det bara är tillfälligt. Han får mat, sömn, värme och kärlek. Det är nog ganska mkt värt för honom kan jag tänka mig..
Jag har verkligen slitit som ett djur för att hans situation ska lösas, helt otroligt vad energi det har tagit, men nu kan jag ju slappna av lite grann och släppa panikletandet efter ägaren. Jag har gjort allt jag kunnat, men ingen har hört av sig (och ingen har efterlyst honom), så nu är det bara att acceptera att han faktiskt betraktas som hemlös. Eller, NU är han ju inte hemlös eftersom han ska bo här, men innan...
Nu är det största problemet att komma på vad jag ska kalla honom... Några förslag kanske? ;)
Måste förresten bara få berätta att soc har fuckat upp det med min utbetalning IGEN.
Idioterna fattade inte heller denna månad att det är ett PERSONkonto jag har, INTE ett vanligt bankkonto. De fattar inte, trots att jag både förra och denna månad kryssade i rutan där det står att "jag har ett personkonto hos Nordea, mitt kontonummer är samma som mitt personnummer".
Så nu spelar det ju överhuvudtaget ingen roll att jag lämnade in alla papper skittidigt, nu kommer jag ändå få pengarna sent. Plus att jag måste betala 50 spänn för att sätta in pengarna på mitt konto. Idioter, blir så förbenat less...
Jag är jättetacksam över att de finns, men sånt där gör mig så jävla förbannad och mest av allt tokstressad. Jag har ju räkningar att betala, och förra månaden fick jag ju bra många påminnelser på räkningarna efter att idioterna på soc gjorde samma sak då.
Så där ja, nu har jag fått klaga lite, skönt ;)
Idag måste det dammsugas annars lär väl jag och katterna snart kvävas till döds av alla dammråttor...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar