Bibliotek

Jag tog mig igenom tisdagen, trots töliga känslor och töliga tankar.
Jag tog mig iväg till soc för att lämna in alla papper för månadens ansökan (snälla, måtte det vara sista månaden jag måste gå till dom!), sen gick jag till bibblan. Och där stannade jag ett bra tag.

Det är nånting med mig och bibliotek, vi funkar bra ihop :)

Jag älskar att bara gå omkring, långsamt, utan stress och dra fingrarna över alla böcker med huvudet på snedden för att kunna se titlarna (ett under att jag aldrig får nackspärr haha).
Hylla efter hylla fylld med underbara böcker, och man vet aldrig vad man kan tänkas hitta. Ibland hittar man böcker man hört talas om och tänkt att man vill läsa, ibland råkar man bara falla för utseendet på en bok och när man läser vad den handlar om så känns den klockren.

Jag vet inte, hela jag blev lugnare när jag klev in på biblioteket...eller det kanske tog tio min, men sen var jag mkt lugnare inombords och bara njöt av att vara där.
Jag älskar verkligen doften av bibliotek, jag antar att det bara är en doft av massa böcker, men den ger mig en känsla av trygghet. Jag blir helt enkelt lugn.

Det är tyst och lugnt och det finns såååååå mkt att läsa och bläddra i.

Jag satte mig ner i en skön fåtölj dom hade och tittade lite i några endokrinböcker, försökte få lite mer hum om min möjliga giftstruma. Men jag får inte ihop det i mitt huvud. Giftstruma, Graves sjukdom eller "bara" endokrin oftalmopati, vad är det jag har? Eller en tumör eller cysta? Jag vill veta MER!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Endokrin oftalmopati är ju iaf det som stämmer in väldigt bra och det hänger ihop med sköldkörteln, fast de har inte riktigt förstått än på vilket sätt. Fast du kan få endokrin oftalmopati som symptom på giftstruma eller graves sjukdom oxå, om jag fattat det rätt... Som sagt, jag vill veta mer!!!!

Här är iaf lite om endokrin oftalmopati: www.sankterik.se/templates/Page____2618.aspx

Nu tänker jag gå och lägga mig och läsa bok och bara mysa i sängen :)

ingen fin dag

Idag är en sån där dag som inte borde få finnas. En sån där dag som jag inte förstår hur jag ska ta mig igenom.

Man ska härda ut, stå ut i känslan, det är vad som sägs. Och ja, det skulle jag gärna vilja klara av.

Men vad gör man när man inte klarar av att stå ut i känslan och bara vänta på att den går över? Vad gör man när man inte vill mer, när man inte orkar mer, när man inte kan mer?
När man känner att man gör allt man kan men ändå klarar man inte av att vara i sig själv?

Favoritte

Mitt absoluta favoritte just nu kan jag säga, det dricks för fulla muggar här hemma :D

Hade aldrig druckit det, sen klev jag in på Göfab på Hisingen, bara för att kolla lite eftersom de har billiga grejer, och så hade dom massa såna där för bara 10kr. Jag plockade på mig ett paket och sen häromdagen var jag tvungen att köpa mer (fast snälla LagerUlrika tvingade mig att låta henne betala eftersom jag egentligen inte hade några pengar), så nu njuter jag av varenda liten (snarare stor) tekopp!

Det bästa med det är att det är örtte, så jag behöver inte oroa mig för koffein (försöker ju hålla mig borta från koffein för migränens skull) utan kan dricka hur mkt jag vill :D

Igår skulle Gabriell (LagerUlrikas tös) på kalas inne i stan och LagerUlrika tänkte vänta inne i stan eftersom det bara var 2,5 timmar långt och det tar ett tag att ta sig dit.
Så jag följde med, vi tog med oss te, kaffe, muffins och dietorelle för här skulle det fan i mig picknickas och mysas i solen! Eller hur....

Vi började med att försöka sitta i Slottsskogen, men vi gav upp efter typ en halvtimme eftersom det blåste så in i norden där. Våra grejer blåste omkring och vi frös som om det hade varit nära på vinter..
Vi började gå lite i stället, tänkte att det kunde vara mysigt att gå omkring lite i Linnéstaden och småkolla i affärer. Men icke, den förbannade blåsten var efter oss precis hela tiden.

Till slut hittade vi ett affärsfönster vi kunde sitta i (alltså på utsidan, på typ fönsterbrädan, vi satt inte inuti skyltfönstret haha) där det faktiskt var lite lä och sol. Sen satt vi där som två puckon i ungefär 1,5 timme, bara pratade och drack te/kaffe.
Vi fick lite konstiga blickar av en del som gick förbi, men va fasiken, det bjuder man ju på, vi satt ju iaf i lä och fick sol ;) (Fast ungefär var 20:e minut var vi tvungna att flytta till nästa fönster eftersom solen då hade rört sig och försvunnit från det fönster vi satt i)

Helgen i övrigt har mest varit kaos. I huvudet alltså. Ibland händer saker som får en att tappa fotfästet för ett tag och man går omkring i förvirringens bubbla, och det var en sån grej som hände. Förvirringen är inte borta, och fotfästet har jag inte helt återfått än, men tids nog löser det väl sig...

Har haft tvättstuga fram tills nu, hade ju fasiken inga strumpor eller trosor överhuvudtaget, det var såååå dags. Och såååå skönt nu när det är gjort ;)

Nu ska jag ta och fylla i soc-papperna så jag kan lämna in dom imorrn (orkar nog inte lämna in dom idag), och sen är det bara att hålla tummarna att idioterna inte fuckar upp det med utbetalningen även denna månad. Och förhoppningsvis är det här sista månaden jag måste använda mig av dom *hoppas*

Lite lunch skulle nog vara bra nu, men åh vad jobbigt att göra mat....

Förvirring i lilla huvudet

Orkar som vanligt inte skriva, men gör en kortis (och den här gången menar jag verkligen en kortis).

Känns som att jag som vanligt mest bara flyter omkring i nåt vakuumtillstånd. Väntar är allt jag gör och det jag väntar på gör mig nervös. Kommer jag fixa arbetsförmedlingens "program"? Tänk om jag inte fixar det, tänk om jag inte klarar av att ta mig dit varje dag? Tänk om jag aldrig klarar av att arbetsträna?

Fast jag har kommit mig för att pyssla lite och det är inte illa :D

Pratade med fk igår eftersom jag inte hört ett skit om min ansökan.
Av någon anledning måste handläggaren veta hur mkt pengar soc kommer ge mig nu i slutet av månaden för att kunna lägga fram sitt förslag till högre instanser..
Visst, jag förstår att de måste veta hur mkt soc gett mig eftersom de, om de beviljar mig akt.ersättning och jag får ersättning retroaktivt, ska betala tillbaka det jag "lånat" av soc under min väntan. Men varför måste de veta det INNAN handläggaren ens kan lägga fram sitt förslag om att jag ska få ersättning?

Hon frågade först om jag överhuvudtaget skulle söka soc den här månaden... Öh, hallå?! Ska jag leva på silverfiskar eller vad hade hon tänkt sig annars?
Anledningen till att jag fått söka soc två månader nu är ju för att jag väntar på fk´s besked, så klart som fan att jag måste söka soc den här månaden oxå. Då sa hon att hon måste vänta på beskedet från soc, se hur mkt pengar de ger mig den här månaden, innan hon kan lägga fram sitt förslag. Varför kan de inte kolla upp det efter?
Fast skit samma, nu vet jag iaf att det händer nåt, att jag inte är bortglömd eller bara lagd på hög.

Var hos min diabetesläkare i förrgår, mest eftersom jag varit orolig för mitt högeröga som varit lite uppspärrat. Jag kallar det ögat numera mitt Quasimodo-öga (ringaren i notre dame, ni vet, det är så jag känner mig vissa dagar).
Jag hade såklart en "lindrig" dag när jag var hos läkaren, men han såg ju ändå på en gång att det var nåt fel, att det inte bara är jag som inbillar mig. Förra veckan tog jag prover, och han satt där med resultaten.

Vad ögat mest troligt beror på? Jo, giftstruma. Fan, jag trodde jag skulle kunna skriva kort och koncist om det här utan att känna nåt, men jag känner hur hjärtat börjar bulta nu igen och klumpen i magen kommer och hälsar på.

Jag har ju en sköldkörtel som inte funkar, har ätit levaxin sen jag var fyra, och en del får tydligen giftstruma när de har sköldkörtelproblem. Ganska få får det fick jag intrycket av..

Jag har fortfarande inte riktigt fattat hur allt hänger ihop, men det har iaf med sköldkörteln att göra, o är det giftstruma så har jag antagligen den sorten som kommer i skov. Ett skov kan vara ett halvår, eller kanske två år. Sen kanske jag har tur och märker inte av det på två eller fem år, sen kommer det tillbaka igen. Och som jag fattade det så finns inget att göra....

Jag mår skitdåligt över mitt öga. De dagar man ser en markant skillnad klarar jag inte av att gå utanför dörren... Det är nog mest det som gör att det känns tungt. Jag hade nån naiv tanke om att det skulle gå att fixa ögat, fixa problemet. Minska på levaxindosen eller nåt och så skulle ögat fixa sig oxå. Men icke, det verkar inte vara så lätt :(

Läkaren var ganska säker på att det var giftstruma, utifrån provsvaren och hur mitt öga såg ut (eller snarare hur ögonlocket har dragit sig bakåt), men han vill skicka mig på magnetröntgen för att utesluta att det är en cysta eller tumör jag har bakom ögat.

Jag fattar ingenting, är helt förvirrad.

I måndags och igår gick jag omkring i nåt konstigt chocktillstånd tror jag, mådde riktigt skit. Idag har det känts bättre.
Men nu började jag ju tänka på det igen eftersom jag skriver om det, och det känns fan inte bra. Jag vill inte gå omkring med ett sånt här öga resten av mitt liv....

Får se vad resultatet av MR blir och se vad läkaren säger efter det. Kanske jag fattar lite mer då.

Lucas mår bra, fast han fick en böld på sidan av halsen som visade sig vara en varböld, antagligen pga infektion i ett av alla hans småsår som han hade när jag tog hand om honom.
Onsdag förra veckan satte de en dräneringsslang på honom, och i måndags tog vi bort den.

Nu är mitt jobb att hålla sårskorpor borta och spola igenom gången (där slangen suttit) med koksalt, så det läker inifrån.. Lättare sagt än gjort, kan jag säga haha

Idag fick jag helt sonika åka till djurkliniken och de fick hjälpa mig ta bort sårskorporna och öppna de två hålen, eftersom jag inte lyckats med det här hemma. Lucas har blivit skitarg och huggit när jag försökt. Jag sa till veterinären att han blivit väldans förbannad när jag försökt göra det på honom och hon sa ett lite ointresserat "jaha". Då visade jag mina händer (som är fulla av rivsår och bitsår) och då tror jag hon fattade att jag menade allvar *skratt*

Ikväll ska jag fixa det hela själv, får se hur det går *harkel* Jag måste vara lite hård helt enkelt, bara göra det, få det överstökat.

Han är en helt annan katt nu än han var när jag träffade honom första gången. Jag märker hur personligheten sakta men säkert börjar komma fram, allt eftersom han får förtroende för mig och känner sig trygg här.
För bara några dagar sen, nästan en vecka sen, började han för första gången busa på allvar, helt underbart att se :)
Han ligger alltid på min mage när jag ligger i sängen och läser bok på kvällen, hur mysig som helst är han.

Hedda är sur för att han bor här, men det är inte mkt jag kan göra åt det.

Orkar inte skriva mer nu. Fan, nu blev det så där mycket igen, trots att jag verkligen inte trodde det. Att jag aldrig lär mig ;)