lite svårt

Det är lite svårt må jag säga.
Jag har ju fixat en till blogg här som är ocensurerad. Dvs, den fyller den funktion som lunarbloggen fyllde tidigare.
Och det är svårt att orka skriva på båda...
På den andra bloggen skriver jag precis hur livet känns och vad som snurrar i mitt huvud. På den här försöker jag hålla lite distans och mest bara uppdatera lite vad som händer i mitt liv.

Men oj vad jag måste skaffa kamera. Jag blir galen alltså. Jag vill kunna lägga upp bilder här. Bilder på allt och inget, viktiga saker och oviktiga saker. Små och stora saker. Allt möjligt helt enkelt :)

Sen måste jag fasiken skaffa ett litet block som jag alltid kan ha med mig i handväskan. Så mkt tankar som svischar omkring i mitt huvud, så få jag kommer ihåg när jag väl sitter här.
Nä, ett block behövs, så jag kan skriva en liten notis om saker jag upplever/känner/tänker/tycker/kommer på :)

Jag måste sätta mig och försöka få ihop ett personligt brev nu, ska till coachen på Arbetslivsresurs imorrn och har skjutit nog länge på det där brevet nu. Eller rättare sagt så har jag väl skjutit på det så länge som möjligt, nu går det liksom inte att skjuta på längre eftersom det ska vara klart imorrn ;)

Sen måste jag fundera ut lite ställen som kan vara intressanta för arbetsprövning.

När Lilla My var här och hälsade på i torsdags så började jag prata om CCHobby som är ett postorderföretag som jag tidigare varit intresserad av. Dom har helt enkelt hobbysaker på postorder. Orderbeställning både via telefon och nätet. Att packa ihop små paket med hobbysaker och skicka iväg tycker jag låter väldigt trevligt. Det är nog ganska mkt som kan klaffa på ett sånt ställe. Så jag ska försöka kolla upp lite fler såna företag här i stan. Känns som ett möjligt ställe helt enkelt.

Lilla My var som sagt här i torsdags och herregud vad underbart det var.
Jag hade lätt migrän på morgonen, men tog piller och efter ett tag mådde jag i princip bra igen.
Vi käkade lunch och sen softade vi bara här i soffan. Underbart var det.

Vi pratade pratade pratade. Drack lite te. Och pratade lite mer. Så som vi alltid gjorde i Karlstad. Folk var ju förvånade över hur vi kunde ha så mkt att prata om med tanke på att vi träffade varandra i princip varje dag. Och ja, det är ganska fascinerande må jag säga.
Nu träffas vi ju inte lika ofta (alldeles för sällan), så vi skulle nog behöva en två veckors non stop umgänge för att kunna prata igenom allt vi skulle vilja prata igenom haha

Jag saknar henne så otroligt mkt.
Tänk att ha henne nära igen, vilken dröm. Att kunna träffas så där kravlöst igen och bara vara. Bli lite pillad i håret om det behövs. Pilla i hennes hår om det behövs. Få skratta som en galning. Få gråta som en galning. Bara få vara och vara precis som man är. Vara sig själv. Inga masker, bara ren nakenhet. Helt underbart *drömmer*

Nä, dags att ta itu med personliga brevet nu, fast först lite lunch. Oj, är klockan redan halv fyra?! Fy fan, time flies....