Det är så himla skönt att äntligen få uppskatta en ledig dag på riktigt.
Inte tycka det är skönt att vara ledig bara för att jag mår kajko i huvudet och därför inte orkar ta mig utanför dörren.
Inte tycka det är skönt att vara ledig för att kroppen är helt slut av ångest.
Nä, nu är det skönt att vara ledig eftersom jag faktiskt jobbat två dagar på raken, det blir ju en helt annan ledighet :)
Jag kan fortfarande inte riktigt förstå hur jag lyckades ha sån tur att hamna på ett så bra ställe som Skärmateljén. Tänk att magkänslan kan stämma så bra.
Det enda som är negativt med det hela är att jag inte kan få stanna där efter arbetsprövningen eftersom hon inte har råd att anställa nån.
Men jag får tänka mer på det där om några månader, när jag vuxit som bara den av den här platsen och fått allt att funka ett tag.
DÅ kan jag börja fundera på om jag ska ta och byta plats de sista månaderna för att ha en chans att hitta ett ställe som kanske kan anställa mig med sån där bidragslön.
Nu försöker jag ta en dag i taget och bara njuta av att jag faktiskt hittat detta underbara ställe att vara på.
I helgen ska jag göra ett provbroderi åt en kund, spännande som bara den! Och skrämmande också för den delen såklart haha
Det är en kund som vill ha namn och år broderat på en dopklänning, och jag ska under helgen ta en liten provbit från ateljén och brodera några bokstäver på.
Sen kommer kunden in nästa vecka och avgör om hon ska anlita oss eller inte. Nervöst? Ja, holy christ!
För det första har jag inte broderat på nåt år, och för det andra har jag ingen aning om hur man broderar bokstäver. Jag ska gå till bibblan idag och låna en bok som jag såg att de hade inne.
Den borde ju kunna ge mig lite ledtrådar om vilka stygn som är bäst tycker man ju ;)
Efterstygn är väl det man verkar använda mest annars.
Har försökt researcha lite på nätet, men det verkar vara mkt smaksak det där, vilka stygn man använder osv.
Jag får kanske göra några bokstäver i efterstygn och sen några bokstäver i några andra stygn, så kunden har lite att välja på.
Trots att jag känner mig livrädd och skitnervös så känns det otroligt häftigt med det här broderandet. Tänk om jag skulle fixa det!
Och bara det att jag faktiskt sagt att jag nog kan fixa det är ju en otroligt stor grej. Av nån anledning så tror jag på mig själv när det gäller sånt där, och det är stort :)
Jag vaknade halv sju idag av lågt blodsocker, så jag tog riktig frulle när jag ändå var på gång och tittade lite på nyhetsmorgon.
Så här såg det ut vid åtta utanför mitt vardagsrumsfönster, så härligt att se solen sakta krypa fram:
Jag fick höra på nyhetsmorgon att 500 personer i Sverige kör rattfulla varje dag. Fatta! 500 personer! Varje dag!!!!!!
Det är ju helt sjukt.
Jag kan ju säga att jag ångrar inte en sekund att jag satte dit svampmannen när han körde full, och den känslan blev bara ännu starkare när jag hörde dom där siffrorna. 500 pers!!!!
Jag känner mig helt sjuk i huvudet angående mitt öga må jag säga. Alltså, det känns skitjobbigt hela grejen.
Just nu ser man ständig rapportering på nyheterna om mordet på den 27-åriga tjejen här i göteborg. Och om 19-åriga killen som försvann i helgen.
Och här sitter jag och mår dåligt över ett öga. Ett öga. Hallå, är det nån hemma i huvudet, eller är det helt jävla tomt?!
Fast samtidigt så har ju jag MIN verklighet, MINA omständigheter. Och i min verklighet är ögat en väldigt tung sak.
Det låter så otroligt ytligt när jag säger att jag tycker det är skitjobbigt att jag inte längre kan sminka mig, och inte heller ha linser. Jag känner mig som en riktig jävla bimbo när jag säger vad jag tänker och känner om mitt öga.
Jag ska försöka att inte vara så hård mot mig själv när det gäller mina ögonkänslor.
För MIG är det otroligt jobbigt att ha detta, och självklart hade det kunnat vara värre, och självklart kommer det alltid finnas människor som har det värre och bara skulle fnysa åt mig och mitt öga.
Men JAG tycker det är jobbigt. JAG mår dåligt av det. Och då får det vara så. Jag måste lära mig att lyssna på mig själv och inte hela tiden jämföra mig med andra som har det värre.
Jag menar, vafan, folk opererar ju brösten trots att de inte behöver, så det finns ju dom som är värre än mig åt andra hållet oxå...
Idag ska jag ta mig till banken och sätta in 500 kr jag fick tillbaka av Ulla-Bellas skuld och en hundring mamma skickade till mig (bless min mamma).
Jag har inte vågat titta riktigt än, men har jag tur så kommer jag kunna betala iaf onoff och ikea när jag satt in de pengarna. Svampmannen kunde ju faktiskt betala halva den summan den här månaden, det hjälper ju till bra mkt det.
Idag måste jag oxå dammsuga *suckar*
På lördag flyttar Lucas till sin nya familj, och det känns som att det kan vara trevligt att ha det nystädat när dom och katthjälpen kommer för att hämta honom. Lillskrutten... Förstår inte hur jag ska klara mig utan honom.
Han är en riktig liten surrkuse som alltid följer efter en och kollar vad man gör. Söt som en karamell är han och så luktar han gott. Vem ska nu halvligga på mig när jag ligger i sängen?
Lördag kommer nog bli en lite jobbig dag kan jag tänka mig, även om jag vet att han kommer till paradiset :(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar