stresskänslig, or what?

Något som jag tycker är oerhört fascinerande är hur otroligt känslig jag är för stress osv. Ska jag skratta eller gråta? ;)

Jag fick ju rejäl panik över pengarna där i torsdags när jag la in en del räkningar. Ångesten kom på besök, vilket såklart var väntat, men ändå väldigt jobbigt.
Och vad händer då? Jo, hela fredagen var jag totalt slutkörd, det kändes som att jag bestigit mount everest eller nåt liknande (inte för att jag vet hur det känns, och det kommer jag aldrig få veta heller, men det var den bästa liknelse jag kom på).

Kroppen vägrade vakna, jag var seg som kola precis hela dagen. Jag gick omkring som en avtrubbad sengångare och min energinivå låg ständigt på minus.
Sov en timme på eftermiddagen, tänkte att det skulle hjälpa, men det gjorde varken till eller från.

Och allt detta enbart pga att det blev jobbigt med pengarna. Herregud alltså, hur ska jag kunna klara av ett vanligt liv en vacker dag? Som sagt, jag vet inte om jag ska skratta eller gråta haha

Som tur var ringde Eva-Lena (hon jag "jobbar" för nu) och sa att hon blivit tokförkyld, så hon tyckte det var bäst att jag höll mig därifrån eftersom jag just blivit frisk från min egen förkylning. Så jag fick en ledig dag, och det var en väldans tur.
Jag hade antagligen inte tagit mig dit i vilket fall som helst. Nu fick jag i alla fall stanna hemma utan massa dåligt samvete som bara skulle fått mig att må ännu sämre.

Men det är fascinerande hur tankar och känslor kan sno så förbannat mkt energi. Det går ju inte att jämföra med hur det är att vara kroppsligt trött. En helt annan trötthet blir det, känns ibland som att hela livet sugs ur en.

Jag lyckades drömma tre mardrömmar under natten till fredag. Det känns ganska sjukt. Jag har en känsla av att det inte är så vanligt. Natten till idag drömde jag bara en mardröm, det var ju åtminstone lite bättre.
Men jag har börjat förstå att det inte är så vanligt att drömma mardrömmar minst varannan natt. Eller är det så det ska vara?

Idag ska jag baka äppelpaj. Yes, stor ansträngning från min sida haha

Jag och Gabriell plockade ju massa massa äpplen förra helgen och det är dags att göra nåt av dom.
Gabriell stod uppe i äppelträdet (vi har ju massa träd här på gården) och kastade ner äpplen till mig, ganska intressant var det må jag säga.
Jag stod med en plastpåse som hon försökte pricka när hon kastade ner ett äpple, men det var lättare sagt än gjort.
Ett äpple fick jag till och med kastat på min kind, ganska fin smärta kan jag säga ;)

Men kul var det. Och nu måste det bli nåt av äpplena.

Fast jag måste iväg och handla först såklart. Jag har ju inget socker, inget mjöl och inget margarin här hemma. Det är ju ganska grundläggande ingredienser när man bakar paj ;)

Måste handla massa annat också. Idag tänker jag inte på pengarna, utan jag köper det jag behöver, jag har ju ändå inte råd att betala alla räkningar jag har. Det får bli en sån dag.

Just ja, har glömt att säga att jag ju hittade den där groteskt goda tesorten som SJ bjöd på när jag åkte upp till Offerdal. Grönt te med chaismak var det, tror jag skrev om det för länge sen och till och med visade bild på det :)

Efter mycket mycket letande hittade jag och Ulla-Bella äntligen det! Lyckan var total!
Tills jag insåg att den sorten endast fanns i ett paket med flera olika sorter i.

4 påsar i detta paket var av den fantastiskt goda sorten, resten var svart te. Jag dricker ju inte svart te längre eftersom jag är så rädd för att få migrän (det innehåller ju koffein).

Så, hade jag köpt detta paket hade jag i princip betalat 70 spänn för 4 påsar te. Det kändes inte helt ok, så jag får klara mig utan det.
Visst, det var jättegott, men 17,50 för en kopp känns lite väl magstarkt :(

Nä, dags att göra mig klar för min resa till Ica. Den resan MÅSTE verkligen bli av idag, massa saker jag behöver.