Jag ser det som ett friskhetstecken att jag höll på att klättra på väggarna i slutet av min förkylning. Alltså friskhetstecken när det gäller mitt huvud.
Fast åh vad lätt det hade varit att bara tappa allt pga en veckas frånvaro. Lätt att glida in i dimman igen.
Lite kaos i rutinerna, och helt plötsligt kan allt kännas gråare än vanligt och saker känns ännu svårare än vanligt. Skrämmande...
Men jag gled inte in i dimman, jag släppte inte taget, utan jag valde att försöka återgå till mina rutiner (just nu är de enda rutiner jag har de som innebär att jag går till jobbet, men det är ju alltid nåt).
1-0 till mig, med andra ord ;)
Jag har haft en fin dag idag, trots en grotesk trötthet.
Jag känner mig som en zombie mest hela tiden, och det suger musten (och lusten) ur mig, men det måste ju gå över NÅN gång. Det kan ju inte vara meningen att jag ska tillbringa hela mitt liv som zombie tycker jag.
Fast sen vad själva livet tycker, det kan ju bara tiden utvisa..
Jag ligger i sängen o skriver nu, o stackars magnus ligger bredvid och är rastlös i väntan på att vårt kvällsordspelande ska börja. Så jag ska ta och vara en bra flickvän nu och spela lite Ordsvall med honom :)
Published with Blogger-droid v1.6.5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar