Nu ligger mina två små bonushjärtan ute för adoption på Göteborgs Katthjälps hemsida. Herre hjärtanes vad jag kommer gråta blod när de flyttar. Mitt hjärta kommer brista flera gånger om och jag kommer antagligen grina som en galning (det gjorde jag ju när Lucas flyttade).
Men, än så länge får jag njuta av ljudet av deras små galopperande tassar på golvet.



Tänk att de var så rädda när de först kom hit, det gick inte ens att nudda vid dom utan att de blev livrädda.
Och nu delar Zelma gladeligen ut blöta pussar varje dag och tycker det är lite mysigt att bli omkringburen.
Och Zuma är en riktig kramtjej (fast vill inte komma upp i knät) och klarar nu galant av att kramas huvud mot huvud (hon var ju livrädd för ansikten).

Modiga tjejer, det är vad dom är. De har verkligen vågat slappna av och lita på mig (och andra).
Nu får vi hoppas att de tids nog kommer till ett kanonbra hem där de får all den kärlek de förtjänar och där de kan fortsätta göra framsteg :)


Apropå ingenting - något jag börjat förstå senaste tiden är att jag verkligen behöver ett skrivbord. Alltså på riktigt. Inget "vad kul det skulle vara att ha ett skrivbord", utan det är fasiken ett måste.

Min kära arbetsterapeut och jag har senaste tiden försökt inrikta oss lite på hur jag ska kunna få ett relativt välorganiserat hem, i stället för den röra jag nu bor i. En väldigt intressant uppgift *harkel*

Jag fick för några veckor sen i uppgift att skriva ner varenda liten pinal jag hade på mitt vardagsrumsbord, och jag blev banne mig mörkrädd.
Jag har såååååå mkt saker på mitt bord, både PÅ själva bordet och på hyllan under. Det är fasiken sjukt.

Min yttre röra speglar nog ganska bra min inre röra, men om jag får lite ordning på den yttre röran kanske även den inre röran lugnar sig lite. Det blir i alla fall en sak mindre att känna sig stressad över.

När jag skrev den där listan på alla saker så insåg jag att jag måste skaffa ett skrivbord. Så enkelt är det.
Jag har egentligen ingen plats för det, men jag får fixa plats på nåt vänster. På nåt sätt måste ett skrivbord få plats här i vardagsrummet, annars kommer jag alltid leva i ett kaos.

Jag har suttit och tittat lite på Blocket efter bord, och det finns ju alltid några som är fina och billiga. Men för dyra för mig.
Men någon månad måste jag ju kunna köpa ett begagnat skrivbord, eller åtminstone börja lägga undan pengar till ett.

Ja, jag är kräsen, men det får man faktiskt vara när man fyllt 30 och inte längre vill ha ett hem med bara panikgrejer.
Jag vill ha ett gammaldags, lite rustikt skrivbord i något mörkare träslag, inte ett opersonligt IKEA-bord i björkfanér.

Om jag har tur får jag förlängning av min sjukersättning och då får jag ju i alla fall bostadstillägget retroaktivt. Om det så "bara" är 1 månad jag får retroaktivt så kan jag ju ändå unna mig ett begagnat skrivbord.

Ibland får man bara bestämma sig för att man faktiskt är värd en viss sak och på något vänster se till att kunna köpa den där saken. Så är det faktiskt *nickar*

Just nu är det inte så roligt med pengar, det måste jag erkänna.

Pengarna räckte inte långt denna månad och nästa gång jag får pengar kommer det vara från soc. Om de nu beviljar mig bidrag, men jag kan inte riktigt se någon orsak till att de inte skulle göra det.

Jag ska dit 20:e och har jag tur hinner jag då få pengar innan månaden är slut.
Det blir några tusen mindre än de pengar jag hade fått från försäkringskassan, så det ska bli intressant att se hur räkningarna ska kunna bli betalda.

Jag vet inte hur jag fixade det i fjol när jag var i samma situation, men jag har inget minne av att någon räkning gick vidare till inkasso. Det är väl huvudsaken det...

Jag kan lova att jag är rejält stressad över ekonomin och min situation över huvud taget just nu.

Jag var på Af och anmälde mig den 1:a juni, eftersom den handläggare jag haft på Af under min sjukskrivningsperiod sa att jag skulle gå dit så fort min sjukersättning gått ut.
Det enda de på Af kunde säga var att de inte kan göra något förrän jag fått svar från försäkringskassan angående om jag får förlängning på min sjukersättning eller inte.
Det är med andra ord precis samma visa som i fjol. Vänta vänta vänta. "Vi kan inte göra något för dig förrän vi vet försäkringskassans beslut".

Men, den stora skillnaden i år är att jag har Skärmateljén att gå till :D

Den här gången blir det inga tre månader som jag bara sitter hemma och väntar på besked, nä, den här gången har jag sysselsättning under tiden. Gött som fan :)

Jag tog mig förresten iväg till Friskis & Svettis igen och gick än en gång 6 km. Fast, tro det eller ej, den andra gången jag var där så sprang jag faktiskt lite också.
Det var bara i extremt korta intervaller jag sprang, typ 2-3 min åt gången, men jag gjorde det i alla fall. Jag klarade av att springa 400 meter, vilket är helt otroligt för mig att förstå.
Lite stolt blev jag allt, och så gav jag mig själv en guldstjärna :)

Förra söndagen blev det dock ingen promenad, jag var nämligen oplanerat bakis.

Jag och Magnus var på Andra Långgatan-dagarna (eller vad det heter), en lite festivalaktig grej som dom har varje år här i stan. Pubarna och affärerna på Andra Långgatan ställer sig utanför sina lokaler, på trottoarerna, vilket ger massa bra musik och fina grejer att titta på.
Vädret var helt underbart med skinande sol och skön sommarvärme. Och ölen var god ;)

Det slutade med att vi vaknade upp rejält bakis på söndagen. Och därav inget Friskis för min del (jag kände inte för att riskera att lägga en pizza på löpbandet där).

Idag blev det inte heller någon promenad eftersom jag dragit på mig en fin förkylning. Jag snorar lite lagomt och hade tidigare rejält ont i halsen.
Jag hade så där ont i halsen att man ligger på kvällen och hoppas att man ska hinna somna innan man måste svälja saliv igen, för när man väl måste svälja så gör det så förbannat ont att man måste ligga och kvida ett tag efteråt.

Halsen är bra nu, det är bara lite kittlande i den, men snoret består. Igår hade jag ett huvud som bankade och det kändes som att jag hade bomull i hjärnan.

Om jag mår bättre imorrn tänker jag ta min promenad då. Jag har arbetsterapeuten kl.10, så det passar ju perfekt efter det.

Hjälp, är klockan snart 20?! Shite, vad tiden går..

Jag har faktiskt gjort lite nytta i helgen trots min förkylning. Jättekonstigt, när jag är sjuk och borde ligga på soffan så lyckas jag göra saker som jag tänkt göra jättelänge. Jag är nog lite allmänt bakvänd tror jag...
Igår dammsög jag. Och så bakade jag bröd och sen gjorde jag och Magnus rabarberpaj.

Och idag har jag rensat avloppet så nu går det att duscha igen utan att det blir en sjö i badrummet (tror jag iaf, jag har inte testat än).

Att få så mycket gjort på en helg, och speciellt en enda dag, är väldigt ovanligt för att vara mig. Men bakvänd som jag är så lyckades jag göra det när jag var sjuk.

Trots att jag levt med mig själv i 30 år blir jag fasiken fortfarande förvånad över saker jag ibland gör.

Att leva inuti mig är nog ganska spännande, om man ser det så, man vet liksom aldrig vad man har att vänta ;)