Jag hittar inte riktigt orken att sätta mig ner här och sammanfatta min tid i ord, så jag skjuter på det en dag. Och så en dag till. Och så en dag till. Och hoppsan, så har jag skjutit på det en månad.
Nu har Zuma och Zelma flyttat, i lördags fick de komma till sin nya pappa (som verkar vara en jättebra kille med koll på katter).
Det har blivit lite tårar för min del, speciellt eftersom vi till slut var tvungna att ta båda i nackskinnet för att få in dom i burarna. Jag hade önskat att det lätta sättet hade fungerat, men det gjorde det inte.
Stackars Efva-Lena från Katthjälpen blev fint riven av Zuma, rätt i tumleden (eller vad man säger). I och med det fick jag lära mig att tvättmedel är det absolut bästa att gnugga in i hugg- och rivsår orsakade av djur, eftersom det tydligen innehåller något enzym som tar kål på bakterierna.
En väldigt nyttig kunskap när man umgås mycket med katter :)
Jag har ändå fixat den här separationen mycket bättre än när Lucas flyttade. Då brast mitt hjärta flera gånger om. Nu har det bara brustit några gånger, och lördag var nog den värsta dagen.
Magnus var snäll och var här med mig eftersom jag visste att det kunde bli lite tårar för mig, och det hjälpte nog mycket. Hade jag varit helt själv kanske det hade blivit råpanik, jag vet inte.
Jag kör samma tankar som tröst som jag gjorde när Lucas flyttade, dvs tankar om att jag gjort något väldigt bra, att jag räddat livet på småttingarna och att de nu får ett bra liv hos sin nya pappa.
Och ja, det är väl en tröst att veta att jag gjort något osjälviskt och bra. Men ack vad ont det stundtals gör :/
Zuma och Zelma tog sån stor plats, trots att de var så små.
De följde nästan alltid efter mig när jag gick omkring här i lägenheten och de ville alltid veta vad som var på gång. Nu är det väldigt tomt här.
Och tyst, framför allt, eftersom jag nu inte längre får höra Zuma jama under sin jaktrunda (som alltid avslutades med att jaktbytena lades i en hög eller i matskålen).
Och jag hör inga träben som smattrar mot golvet i en vild galopp.
Jag får inga kärleksbett i näsan, läppen eller ögonlocket (Zelmas specialitet), och det är ingen som kommer och lägger sig i mitt knä för att det är kramdags.
Zelma tyckte om att ligga på min mage...
..och Zuma tyckte om att sitta i min Aloe Vera :)
Killen som adopterat dem mailade mig på lördag kväll och berättade hur det gick. Just då låg de under sängen och tryckte, men jag är ganska övertygad om att de kommer komma fram rätt snart (om de inte redan gjort det).
Killen var så trygg och lugn, helt perfekt för Zelma och Zuma, så de kommer helt säkert lita på honom ganska snabbt.
Jag tycker det var otroligt snällt av honom att maila mig om läget. Han förstod antagligen att jag var lite orolig, och tog sig tid att skriva ett mail. Det är en bra människa det.
Ja, det är tomt här utan de små liven. Men de kommer få det fantastiskt bra, och det är huvudsaken.
Busan och Hedda är för övrigt överlyckliga nu när småttingarna är borta, det är ju alltid något positivt ;)
På onsdag bär det av till Uppsala för den årliga båtvistelsen hos pappa (med syrran och gänget).
I fjol fick jag blodtrycksfall pga det kalla havsvattnet (en helt ny upplevelse), i år kommer nog inte bli bättre. Det ska regna och vara dåligt väder under alla dagar vi är där, så jag får nog låta bli att bada, annars svimmar jag väl.
Man måste ju, nu när man kommit över 30-strecket, ta hänsyn till och lyssna på sin kropp. Man är ju inte odödlig *försöker låta vis och vuxen* ;)
Jag kommer tillbaka till Göteborg på lördag, sen onsdag veckan efter bär det av till Sundsvall. Och Magnus följer med :D
Äntligen ska mamma få träffa the "svärson to be", det börjar väl bli dags för det med tanke på att vi snart varit tillsammans i 10 månader. Syrran verkade godkänna honom (även om han är ett psycho haha) när hon var här i mars, nu återstår att se vad mamma säger *trumvirvel*
Jag och Magnus var på middag hos Annas tremänning Nina förra helgen. Anna, Fred och ungarna var där och hälsade på, så vi passade på att ses. Görtrevligt var det, och jag fick senare höra av Anna att alla gav tummarna upp för Magnus. Det är ju bra att veta haha
Det är sååå tråkigt, jag har tvätt nu klockan fem *suckar som fan*. Jag hatar verkligen att tvätta. Iaf i tvättstuga. Nån gång, när jag har ekonomisk möjlighet, ska jag banne mig köpa en billig tvättmaskin hit hem, så jag slipper boka tvättstuga och hålla på. Tänk vad det skulle underlätta livet :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar