Jag har en känsla av att även Zuma var delaktig i tjurruset som pågick här vid den tiden, men Zelma var den enda som även tog några turer över sängen.
Jag bestämde mig vid 6 för att kliva upp, tänkte att om jag somnar om då (vilket för övrigt verkade väldigt svårt) så lär jag väl inte vakna när väckarklockan ringer.
Har inte gjort mig klar än, bara käkat frukost och fönat håret, men har en känsla av att jag kommer vara klar ganska mycket tidigare än 11 (om inte något går groteskt fel, men då får vi seriöst fundera över vad som är fel på mig haha). Normalt åker jag till jobbet 11 eftersom jag börjar 12, men jag funderar på att höra med Eva-Lena om jag kan komma tidigare idag.
Om jag ska sitta här hemma i 3 timmar till kommer jag antagligen att somna, eller åtminstone bli så groteskt trött att ögonen börjar slira. Och det vill vi ju inte, inte när jag för en gångs skulle faktiskt kommit upp i tid.
Apropå ögon så har jag fått en vagel i mitt vänstra öga. Så nu har jag ett svullet ögonlock på vänster öga, och det gamla vanliga osynliga ögonlocket på höger öga. Om jag känner mig som ett miffo? Nej då, inte alls *harkel*
Men även miffon kan vara bra människor ;)
I helgen var jag i Karlstad hos Lilla My.
Jag var skitstressad innan jag åkte, kunde inte riktigt glädja mig åt det hela. Men när jag kom dit så släppte stressen och det var bara fantastiskt mysigt. Jag blir ju så där görstressad innan lite större saker (iaf sånt som känns lite större i min lätt nervösa värld), men det blir oftast bra till slut.
Vi hade iaf en görmysig helg, jag och frugan.
Direkt när jag kommit fram fick jag träffa två av de kompisar hon skaffat sen jag flyttade därifrån, de har syjunta/sopptorsdag varje torsdag, och båda var fantastiskt trevliga och goa tjejer.
På fredagen strosade vi lite på stan, efter att ha varit en snabbis i Mariebergsskogen och pratat med getterna (det regnade, men svenska som vi är så sket vi i det).
Jag hittade en fin klänning (svart med vita prickar) på en klädesoutlet. Den kostade bara 95 kronor, och jag blev så kär i den, så den hundring min älskade Magnus smugglat ner i min plånbok (jag råkade upptäcka den innan jag åkte, men fick inte bli arg på honom eftersom jag egentligen inte skulle ha sett den haha) fick betala den fina klänningen. Så vi tackar Magnus för den finfina klänning jag nu har här hemma :)
På lördag tog vi det lugnt på dagen, vi bara softade och Lilla My visade mig hur strumpstickning funkar. Herre hjärtanes vad de fem stickorna spretar åt alla håll och kanter, men jag tror faktiskt jag fick grepp om det hela.
På kvällen blev det musikquiz på Café August med två töser som hon känner. Svårt som fan var det, och trött som en gris var jag, men det var i det stora hela väldigt trevligt. Och en helt underbar sommarkväll var det (man sitter utomhus), så mysfaktorn var hög.
Söndag var jag så groteskt trött att vi bara tog en promenad till hästarna, och så ville vi prata med fåren, men de var alldeles för långt bort.
Jag gick och klurade hela dagen på varför jag var så förbannat trött, det kändes som att jag kunde ha somnat vart och när som helst.
Jag filurade på om det kanske var för att jag tagit Seroquelen så sent tre nätter på raken, eller om det var för att det blir ganska intensivt umgänge när man hälsar på någon så där.
När jag väl kom hem till göteborg på kvällen förstod jag varför jag varit så sjukt trött. Jag hade tagit mina kvällspiller på morgonen (!). Inte konstigt att jag nästan höll på att somna då haha
Det är fascinerande hur man kan, trots att man har en sån där fin veckodosett med 4 fack per dag, lyckas ta kvällsmedicinen på morgonen. Det krävs en disträ fröken apa för att lyckas med det tror jag.
Det var, trots söndagens trötthet, en jättemysig helg.
Äntligen fick jag se Lilla Mys (och Pers) lilla paradis. Ett hus med sommarstugekänsla och en görmysig liten gård till.
Lilla My är en riktig trädgårdstomte nu för tiden, det låter jättevuxet när hon berättar om allt hon planterat och allt hon vill plantera i framtiden haha
Jag insåg förresten en sak när jag klev av tåget i Karlstad, nämligen att det nog var meningen att jag skulle träffa svampmannen.
Han gav mig mycket skit, men hade jag inte träffat honom hade jag aldrig vågat flytta till Göteborg, och jag kände när jag klev av tåget att jag är såååå klar med Karlstad.
Det är nog som en del säger: Alla människor man träffar fyller en funktion av något slag.
Nä, nu är det nog dags att göra sig i ordning, annars lyckas jag väl ändå komma för sent till jobbet ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar