Enough!

Så här ska det se ut på vintern. Ska det vara vinter ska det vara snö, inte slask, regn och gråhet. Jag saknar Göteborg, men jag saknar inte att vara utan riktig vinter.
Jag vill ha snö även hemma!!!

Julafton hos syrran blev precis lika mysig som jag trodde, och när jag i morse vaknade av ljud från Ebbas favoritjulklapp (två marsvin som åker på en bana och tutar, skrattar och piper) kändes det helt underbart. Kanske för att jag låg på undervåningen och lekandet utfördes på övervåningen, men nog mest för att det var ett levande hus jag vaknade upp till. Familjeliv när det är som bäst :)

Jag har nu bestämt mig för att efter juldagarna måste jag ta itu med min vikt, jag kan inte ha det så här längre.
Jag har gått upp typ 15 kilo (!) de senaste 2 åren och det mår jag verkligen INTE bra av.
Jag mår inte bra av det fysiskt, men framför allt är det mitt psyke som tar stryk av det. Jag känner inte igen mig själv när jag ser mig i spegeln. Den bild jag ser där går inte ihop med mitt psyke, så jag låter bli att titta i spegeln och jag låter bli att väga mig eftersom siffrorna vågen visar gör mig panikslagen.

Nu får det vara nog. En plan måste läggas när jag är hemma igen, en plan som är både långvarig och "effektiv". Måtte jag bara hitta styrkan också.

Enough is Enough!

Mormorsruta nr.3

Mormorsruta nr.3 är gjord och om jag får säga det själv ser den mycket bättre ut än den allra första jag gjorde. Det kan nog bli en filt tids nog :)
Jag har fortfarande problem att få det riktigt snyggt där jag fäster trådarna, men det kommer nog. Hittills har jag varit för lat för att fästa riktigt, jag har helt enkelt gjort knutar i stället, så jag får skylla mig själv att det inte blir toksnyggt.

Den här mormorsrutan gjorde jag i förrgår på tåget hit till Sundsvall (jag är med andra ord i Sundsvall nu). När SJ lyckas åstadkomma 4 timmars försening hinner man både lyssna på ljudbok, lägga mahjong, lösa korsord, fika både en och tre gånger, och även virka en mormorsruta.

Jag förstår inte varför de har såna problem med att få tågen att både avgå och ankomma i tid. Nästa jul gör  jag nog så att jag firar jul i Göteborg, antingen hos Magnus föräldrar, eller i ett soppkök (både Magnus och jag känner att det skulle vara trevligt att hjälpa till i ett sånt vid juletid), och julen därefter får det bli flyg hit upp.

Imorrn är det i alla fall julafton, och hela dagen idag har tillbringats i köket för både mig och mamma. Jag gjorde de tre vegetariska rätterna jag ska äta, det blir grönkålspaj, morotslåda och vegetarisk senapssill.
Morgondagen firas hemma hos syrran, det kommer nog bli jättemysigt, och minst lika mysigt blir det att jag sover över där :)

Dags att sätta igång med middagen nu, jag har blivit hungrig av all matlagning ;)

Min första mormorsruta!

Mitt livs första mormorsruta är virkad! Den ser förfärlig ut och tog några försök, men nu är den i alla fall gjord :)
Jag har en dröm om att någon gång göra en filt av mormorsruta, och det här får väl räknas som ett steg på vägen. Skulle dock behöva lära mig lite mer om hur alla olika garnsorter beter sig, hur hårt jag ska cirka, hur jag fäster trådarna på ett bra sätt osv., men förhoppningsvis ger övning färdighet.

Smaken ändras minsann :)

Tänk vad man kan ändra smak genom åren. Ta t.ex. denna ljusstake. Jag tror jag fick den av pappa (eller var det mamma?) för ganska många år sen. Den åkte snabbt in i ett skåp eftersom jag tyckte den var jättetöntig, och trots många flyttar har den fått stå kvar i ett skåp där saker som inte används så ofta bott.
Nu, helt plötsligt, fick jag för mig att jag skulle ta fram den och se om den ändå inte var ganska fin, och det var den ju! Perfekt att ha på vardagsrumsbordet så här i juletid, kanonfin är den!

Jag har de senaste åren börjat försöka göra det lite juligt hemma när det är dags, men jag lyckas aldrig riktigt. Till en stor del beror det såklart på min skrala ekonomi som satt käppar i julhjulet varje år, men framför allt beror det nog på att jag aldrig känt mig hemma och pysslig. Sen jag träffade Magnus har det ändrat sig. Nu älskar jag att göra det mysigt och fint här hemma, eftersom jag får dela det fina med den bästa pojken man kan tänka sig.
Jag känner mig mer än hemma med honom, och det visar sig nog även i vårt hem tror jag. Han ger mig en känsla av trygghet som jag inte upplevt på många många år. Så slutsatsen blir att av trygghet kommer hemmapyssel ;)
Bara ekonomin kommer på fötter kan jag skapa ett riktigt julhem, men den dagen den sorgen haha

Apropå ekonomi fick vi åka in akut med Hedda till veterinären för 2 veckor sen. Hon harklade sig och verkade ha något i halsen.
Det visade sig, efter en endoskopi, biopsi och en natt på sjukan, att hon hade en liten varande svullnad i svalget. Bredvid den låg en liten polyp, så den stora frågan var om det räckte att behandla svullnaden med antibiotika och hennes besvär då skulle försvinna, eller om det egentligen var polypen som var jobbig.
Vi hade tur, det räckte med antibiotika :)
Stackarn varken åt eller drack på flera dagar, så hon var rejält hängig, men nu mår hon bra och tigger smör igen som om inget hänt ;)

Hela kalaset gick på 3600 kr vilket totalt kraschade vår ekonomi, men tack vare ett långlån från min älskade mamma blev i alla fall alla räkningar betalda även denna månad. Det är så surt att aldrig kunna spara undan pengar till såna här oförutsedda utgifter...
Men men, en vacker dag är vår ekonomi på fötter, och jävlar i min låda vad vi ska leva då :)

Nu är det dags för lite fredagsmys. Imorrn blir det Röhsska, ska bli intressant, har faktiskt aldrig varit där :)

Iris Hadar, Ritalin och elefanter

Dagarna är väldigt sega nu. Hela jag är seg nu. Jag vaknar alldeles för sent på dagarna och är helt energilös. Antagligen är det en kombination av sysslolöshet och höstmörker. Plus att jag ju har min trötthetscykel som ser ut som så att jag i tre veckor får livet att funka halvdant, sen har jag tre veckor då jag är tröttare än vanligt och då inget alls funkar för mig.

Den här tröttheten tar kål på mig ibland, vissa dagar är jag grinfärdig för att jag är så trött. Livet rinner förbi medans jag är för trött för att klara av att göra något. Jag får panik, jag vill ju bara vara som alla andra, jag vill ju klara av att sköta mitt liv på bästa sätt. Jag vill helt enkelt LEVA, inte bara överleva.

Jag var i alla fall på studiebesök hos ett företag som heter Iris Hadar förra fredagen. Det är ett företag som hjälper kvinnor med psykisk ohälsa att hitta arbetsprövningsplats utifrån klientens egna förutsättningar. De har lite intern sysselsättning också, bl.a. sömnad, om man inte hittar ett bra ställe för arbetsprövningsplats/-träning på en gång. 

Jag har även varit på studiebesök hos Medborgarskolan, men det kändes alldeles för mycket som skyddad verkstad, vilket jag tror att jag bara skulle må sämre av.

Iris Hadar kändes inte lika mycket som skyddad verkstad, och de verkade ha lite mer av en helhetsbild när det gäller en människas rehabilitering. De har inte bara sysselsättning, utan även föreläsningar om friskvård och diskussioner om både det ena och det andra.

Iris Hadar gav mig helt enkelt en bra magkänsla, och är det något jag lärt mig under alla dessa år som ett psycho så är det att magkänsla är görviktig i såna här situationer.

Vi får se hur snabbt jag får börja där, och hur det verkar när jag väl kommer in i det, men jag ser verkligen fram emot att få lite sysselsättning igen :)

Jag var hos läkaren för snart en månad sen, alltså psykläkaren, och fick en ny medicin "mot" min ADD.   Ritalin blev det den här gången, en centralstimulerande medicin, precis som Concertan jag redan äter. 

Skillnaden mellan de två är att Ritalin är snabbverkande och bara håller i sig ungefär 4 timmar, Concertan är långverkande och ska hålla i sig hela dagen om jag tar den på morgonen.

Ritalinet ska jag ta senast kl.14 de dagar jag känner att jag behöver lite extra energi eftersom jag oftast inte håller en hel dag. Energin tar helt enkelt slut mitt på dagen, och jag får verkligen kämpa för att ta mig igenom resten av dagen. Så då tar jag en Ritalin om jag vet med mig att jag behöver lite extra energi. 

Det funkar, det gör det definitivt. 

Jag är fortfarande trött när jag tagit en Ritalin (men jag verkar måsta acceptera att jag alltid kommer gå omkring med en ständig trötthet), men tröttheten är inte så där förlamande som den annars alltid är. Jag skulle tro att tröttheten jag känner när jag tagit Ritalin liknar den trötthet vanliga människor känner när de sovit dåligt en enstaka natt, och den tröttheten är ju (i alla fall i min värld) helt okej.

Vi får se vad jag tycker om Ritalinet när jag hunnit utvärdera det lite mer.. Jag är i alla fall tacksam för att jag får chansen att prova mediciner som faktiskt kan hjälpa just mig, jag har nog kommit till en punkt i livet då jag testar nära på allt som kan tänkas göra mitt liv lite drägligare. Det låter kanske hemskt, men sånt är det...

Nu till något trevligare :) 

Jag har sytt 2 elefanter som båda är lite skeva och egna, men bara jag får göra några fler sådana får jag nog till det. Trial and error, vet ni ;)

Den ena stackaren har ett långt operationsärr under magen eftersom jag råkade lägga sömmen på utsidan där (det misstaget gjorde jag inte på nr.2, så jag verkar ha lärt mig nåt av det), och den andra stackaren har ett ben som är kortare än det andra. Plus att de sprack lite här och där när jag började stoppa dom med fyllningen, så de har små extrasömmar på en del ställen. De är ena riktiga miffoelefanter, men söta är de allt! ;)

Idag ska jag nog sy elefant nr.3, och så hoppas vi att misstagen blir färre på den, vi får helt enkelt hoppas att jag lärt mig något av de första 2 jag gjorde :)

Sen så behöver jag verkligen sortera och organisera i både min pysselhylla och min pysselgarderob, jag blir galen så fort jag ska ha något ur dom, men det kanske får bli en annan dag.....

En hög Busan :)

Busan är ibland så söt att det gör ont i hjärtat mitt.
Idag när jag satt vid symaskinen och sydde kattleksaker, som jag sen fyllde med kattmynta, fick jag helt plötsligt se detta. En liten Bus som storögt tittade upp bakom symaskinen med kinderna fulla av kattmynta :)

Kommit igång lite :)

Jag har äntligen börjat komma igång lite med att göra saker jag tycker är kul och som jag mår bra av.

Jag hade egentligen tänkt komma igång med det direkt efter att jag blev av med arbetsträningsplatsen, men känslorna var inte riktigt med på det då, jag mådde helt enkelt för dåligt. Men, bättre sent än aldrig, antar jag.
Jag vet så väl att jag alltid behöver några veckor på mig att bearbeta töliga saker som händer, men ändå blir jag lika förbannad varje gång det är så och tycker att jag borde skärpa mig. Jag lär mig helt enkelt aldrig att ge mig själv den tid jag behöver för att komma på fötter. Nästa gång någon händer kanske jag har lärt mig att vara snäll mot mig själv? Man kan ju alltid hoppas ;)

Nu har jag som sagt i alla fall kommit igång med lite måste-bra-grejer, och det känns väldigt skönt. Jag har till och med velat laga GOD mat, i stället för att bara äta för att få energi :)

I veckan gjorde jag en morotssoppa med rosmarin och jag blev väldigt överraskad av hur god den var. Och lätt att göra!

Krämig morotssoppa med rosmarin

1 kg morot, skivad
1 st gul lök, hackad
2 msk smör
1,5 dl vitt vin torrt
1 l vatten
1 msk rosmarin
1 dl crème fraiche 17%
3 st buljongtärningar

Tillagning:

1. Fräs morötterna och löken mjuka i smöret. Tillsätt vin, vatten, buljongtärningar samt hälften av rosmarinen. Koka på svag värme tills morötterna är mjuka, det tar ca 15 minuter.

2. Mixa soppan i en matberedare eller med en stavmixer tills den blir slät. Häll tillbaka den i kastrullen, vispa i crème fraiche och resten av rosmarinen. Låt soppan koka ihop ytterligare några minuter. Salta och peppra om så behövs.

3. Servera gärna med nybakat bröd eller krutonger.


I veckan gjorde jag även lite ljus. Jag hade massa vita kronljus som jag smälte ner tillsammans med doftljus, sen hällde jag upp det i några koppar jag hade, och så stoppade jag ner vekarna som jag hade knutit fast i sugrör. Sugrören med vekarna fick sen ligga på kanten av kopparna tills ljusmassan stelnat. Färgerna blev lite sliskiga eftersom doftljusen var färgade och blandades med helvita kronljus, men det får jag leva med ;)

Den ovan här var en helt vanlig genomskinlig ljuskopp från Ikea. När ljuset hade stelnat tyckte jag det såg så tråkigt ut, så jag lindade ett snöre runt, sen limmade jag fast ett band med små pompom-bollar på som jag hade liggande i mina gömmor. Tada, ett helt nytt ljus!

Jag tyckte det var så tråkigt att farmor och farfars koppar bara stod och samlade damm, så det fick bli ljuskoppar av dem i stället.

Det här är en tekopp som jag aldrig gillat pga den rosa färgen och det gulliga handtaget. På med en blomma och i med ljus, så blev det en helt annan känsla. Nu används faktiskt muggen! :)

Mitt toksnabba monster :)

Nu fick jag till det med bilden på overlocken! 

Vet inte riktigt varför det inte gick igår (eller i förrgår, kommer inte ihåg).. Kanske det hade nåt med appen att göra, den här gången gick jag in på bloggen via nätet, eller så var det bara surfplattan som inte kände för att dela med sig av sina bilder.

Jaja, nu vet ni i alla fall hur mitt monster ser ut :)

Gigantiska vampyrer och monster

Den förkylning som hängt med mig i en och en halv vecka börjar släppa, men jag är fortfarande snorig, slemmig och har bomull i huvudet. Vi kom hem från Sundsvall i tisdags, och sen dess har det varit lugna (och uttråkade) puckar som gällt. Men imorrn ska jag i alla fall iväg till Panduro och köpa lite mer garn, det måste jag väl orka tycker jag.

Jag har börjat virka en liten vampyrvarelse, som med min metod blir väldigt stor.
När jag var i Sundsvall för några veckor sen hade syrran börjat virka amigurumi, men big size. Helt enkelt samma mönster, men tjockare garn och tjockare virknål. Jag blev heltänd på den idén, så nu gör jag en turkos vampyr (hade bara turkost hemma, så det fick bli det).
Jag har gjort huvudet och herre hjärtanes vad stort det blev! Som en liten fotboll! Jag hade väl kanske inte tänkt mig att det skulle bli sååå stort, men den som lever får se haha

Jag fotograferade min overlockmaskin åt pappa och mailade iväg bilderna nu och då kom jag på att jag ju måste visa upp detta åbäke även här :)
Jag har länge velat ha en overlock, både till allt vanligt jag syr, men även till maskinspända lampskärmar, men de är ju så satans dyra att det aldrig varit möjligt för mig att skaffa en.

För några veckor såg jag en industrioverlock på blocket som de ville ha 500 spänn för och eftersom jag fyllde år nån vecka efter hörde jag med pappa ifall han kanske ville ge mig den i lite för tidig födelsedagspresent. Och så blev det, så nu har den bott här några veckor :)

Det är ett gammalt monster, men den lär nog leva minst 50 år till om jag ser till att ta hand om den.

Enda problemet just nu är att den syr tokfort, och då menar jag verkligen tokfort. Jag har hittat bromsen, men den hjälper inte så väldigt mycket. Antingen är det övning som gäller eller så kan man justera hastigheten på nåt sätt. Det är där pappa kommer in i bilden. Han skulle prata med några gubbar på jobbet som kanske vet hur man justerar hastigheten, och det var därför jag mailade bilder på monstret till honom. Vi får hålla tummarna för att det går att göra något, annars blir det många många timmars övning för mig i framtiden ;)

Så här ser skönheten ut:

Nähä, det blev ingen bild, jag får bara ett meddelande om att det här programmet inte har tillåtelse att bläddra bland bildfilerna.. Snopet! Det här måste undersökas.. Bilderna får komma i nästa inlägg i stället, sorry ;)

Jobbslut

Jag sitter och myser och tittar på tv hos grannen just nu. Grannen är inte hemma, och det är just därför jag är här. Hon har nämligen en katt som behöver lite sällskap, så sen tisdag kväll har jag sprungit hit några gånger per dag och suttit här på kvällarna. Görgo katt måste jag säga, han kramas och delar ut blöta pussar hejvilt :). En redig karl är han också, han måste vägar upp mot en 7 kilo, fast utan att vara tjock. Han är biffig, påminner om en lokatt, och det är egentligen ganska konstigt att jag inte får blåmärken när han trampar omkring på magen min..

En uppdatering angående jobbet kanske är på sin plats..
Jag sa till chefen att jag inte vill ta över firman, jag skyllde på att jag inte tror att jag klarar det. Hon blev sur och gick in i försvarsställning på en gång. Jag jobbade bara 4,5 timmar den dagen och stämningen var väldigt jobbig. Hon kritiserade mig extra mycket och frös ut mig på olika sätt. Jag gick därifrån med tanken att jag slutför skärmen jag håller på med, sen slutar jag, eftersom jag helt plötsligt inte kände mig välkommen, plus att hon under dagen gett mig några gliringar för att sänka mig (vilket såklart funkade på mig).

När jag sedan kom dit två dagar senare för att jobba var Magnus med mig eftersom han hade ett eljobb att utföra i butiken, och jag är sååå tacksam för att han var med.
Vi möttes i dörren av chefen som hade plockat ihop mina saker i en påse som hon gav mig, sen sa hon att jag inte var välkommen dit något mer. Hon var väldigt arg över de löften jag brutit sa hon.
Jag var beredd på nåt sånt där, men jag blev ändå väldigt chockad. Jag höll masken, sa väl några ord, sen gick vi därifrån. Och så fort vi kommit 10 meter ifrån butiken började jag grina. Det kändes bara så extremt orättvist, alltihop, och jag tog såklart åt mig av allt hon sa för att få mig att känna mig liten och värdelös.

Nu har det gått 2 veckor sen dess och jag har kommit ur den känslomässiga chocken jag befann mig i just när det hände. Nu förstår jag att hennes beteende och alla hennes ord handlade om henne och inte om mig. I början förstod jag också det, men känslorna hängde inte riktigt med då. Nu har känslorna hunnit ikapp och jag börjar mentalt komma på fötter igen. Hon är helt enkelt en elak människa, och det är bara hennes egen förlust.

Så nu återstår frågan om vad jag nu ska hitta på. Jag har fått några alternativ av arbetsförmedlingen, men inget känns klockrent. Fast inga alternativ från Af brukar väl nånsin kännas klockrena haha
Det blir väl till att hitta en ny arbetsprövningsplats som jag kan funka på och sen får vi se.
Tankarna om att starta eget finns definitivt kvar, men det kanske får vänta lite tills jag kommit på fötter lite mer än jag är nu. Men jag är extra motiverad till att starta eget efter det här, för det skulle vara jävligt skönt att få sopa banan med f.d chefen och visa henne att jag minsann kan ;)

Ur allt ont kommer något gott, säger det, och den som lever får se. Så vi får väl helt enkelt vänta och se vad det blir för bra av det här :)

Ett beslut

Jag tror jag har tagit ett beslut. Eller jag VET att jag har tagit ett beslut, jag har nog bara lite svårt att säga det högt eftersom det innebär så mycket osäkerhet inför framtiden.
Jag har i alla fall bestämt mig för att INTE ta över firman. Vill jag fortsätta med lampskärmssömnad (vilket jag gärna vill) så får det bli i egen regi. Egen start, eget namn och att börja från scratch.

Jag känner att det fungerar inte som det är nu, och med tanke på hur mycket jag ändå hade tänkt ändra på så hade det egentligen bara varit namnet jag hade betalat för, och själva namnet är inte värt SÅ mkt. Den totala kostnaden jag hade fått betala är alldeles för mycket för vad jag skulle ha fått för den summan.

Nu måste jag meddela mitt beslut till chefen och det gruvar jag mig för. Men framför allt måste jag sätta mig ner och lägga fram en konkret plan för min framtid.
Vad vill jag just nu, vad behöver jag just nu och vad klarar jag just nu?
Och viktigast av allt - vad vill jag uppnå på längre sikt och vad behöver jag göra för att uppnå? Är det jag långsiktigt vill uppnå ens möjligt för mig med de förutsättningar jag har?

Frågor frågor, ständigt dessa frågor och osäkerheter. Men efter en veckas jobbiga grubblerier och dåligt mående över allt detta är i alla fall ett beslut taget. Och det är alltid en början.

Published with Blogger-droid v2.0.6

Länge sen sist...

Nu har jag inte skrivit här på år och dar, jag har varken haft lust eller ork. Men så kommer en dag då jag känner att jag måste få ur mig saker som snurrar i huvudet, och idag är en sån dag. Jag skriver aldrig dagbok längre, vilket jag absolut borde göra, men orken finns inte, så jag får skriva några ord här i stället.

Livet rullar aldrig bara på för mig, det är något som blivit uppenbart för mig, oftast studsar det upp och ner hej vilt och jag glider ofta ut i diket med jämna mellanrum.
Men ibland har jag faktiskt perioder då åkturen går ganska smidigt utan alltför mycket zick-zackande. Så är dock inte fallet nu, nu är jag på väg ner i diket och jag vet inte riktigt hur jag ska göra för att hitta handbromsen i tid.

Egentligen handlar just den här dikesturen bara om en enda sak, nämligen mitt framtida yrkesval, men det känns större än ett "bara". Ett yrke är något som ska hjälpa en att leva. Utan ett yrke får man inga pengar, och utan pengar får man ingen mat.

Jag försöker se min situation från alla håll och kanter, inte bara från insidan, men jag vet inte om det går så bra. Jag försöker se alternativa möjligheter jag har inför framtiden, men det tar bara stopp, jag ser ingenting.

Alternativet att köpa firman på 4 års avbetalning känns helt plötsligt inte alls lockande, det finns alldeles för många frågetecken om det ekonomiska när det gäller själva firman. Frågetecken jag inte verkar få svar på. De enda svar jag får är undvikande och luddiga, så inga svar alls skulle nog vara precis lika givande.

Jag får panik. Jag hade en dröm jag trodde skulle kunna bli av, och nu måste jag omvärdera allt. Försöka få rätsida på vad jag egentligen känner inför det hela. Vad är jag beredd att offra och vad kan jag bidra med? Beats me..

Tankarna bara snurrar och den här helgen har jag varit helt sänkt. Imorrn är det jobb igen och jag vet allvarligt talat inte hur jag ska stå ut. Jag blir så liten och okunnig så fort jag kliver innanför dörren på jobbet, chefen har tyvärr den effekten på mig.

Det enda jag vet just nu är att jag banne mig skulle behöva gå en kurs i omvänd Anger Management, dvs jag skulle behöva lära mig att visa lite ilska i stället för att bara trycka in den i mig själv.

Frågetecken, frågetecken *suck och stön*

Published with Blogger-droid v2.0.6

Berg- och dalbana

Livet rullar på, som en berg- och dalbana. Jag är inte så bra på berg- och dalbanor, speciellt inte när det är fler trötta dalar än pigga berg, därav den dåliga uppdateringen här.
Nyårslöfte att skriva här oftare, kanske?