Ett beslut

Jag tror jag har tagit ett beslut. Eller jag VET att jag har tagit ett beslut, jag har nog bara lite svårt att säga det högt eftersom det innebär så mycket osäkerhet inför framtiden.
Jag har i alla fall bestämt mig för att INTE ta över firman. Vill jag fortsätta med lampskärmssömnad (vilket jag gärna vill) så får det bli i egen regi. Egen start, eget namn och att börja från scratch.

Jag känner att det fungerar inte som det är nu, och med tanke på hur mycket jag ändå hade tänkt ändra på så hade det egentligen bara varit namnet jag hade betalat för, och själva namnet är inte värt SÅ mkt. Den totala kostnaden jag hade fått betala är alldeles för mycket för vad jag skulle ha fått för den summan.

Nu måste jag meddela mitt beslut till chefen och det gruvar jag mig för. Men framför allt måste jag sätta mig ner och lägga fram en konkret plan för min framtid.
Vad vill jag just nu, vad behöver jag just nu och vad klarar jag just nu?
Och viktigast av allt - vad vill jag uppnå på längre sikt och vad behöver jag göra för att uppnå? Är det jag långsiktigt vill uppnå ens möjligt för mig med de förutsättningar jag har?

Frågor frågor, ständigt dessa frågor och osäkerheter. Men efter en veckas jobbiga grubblerier och dåligt mående över allt detta är i alla fall ett beslut taget. Och det är alltid en början.

Published with Blogger-droid v2.0.6

Länge sen sist...

Nu har jag inte skrivit här på år och dar, jag har varken haft lust eller ork. Men så kommer en dag då jag känner att jag måste få ur mig saker som snurrar i huvudet, och idag är en sån dag. Jag skriver aldrig dagbok längre, vilket jag absolut borde göra, men orken finns inte, så jag får skriva några ord här i stället.

Livet rullar aldrig bara på för mig, det är något som blivit uppenbart för mig, oftast studsar det upp och ner hej vilt och jag glider ofta ut i diket med jämna mellanrum.
Men ibland har jag faktiskt perioder då åkturen går ganska smidigt utan alltför mycket zick-zackande. Så är dock inte fallet nu, nu är jag på väg ner i diket och jag vet inte riktigt hur jag ska göra för att hitta handbromsen i tid.

Egentligen handlar just den här dikesturen bara om en enda sak, nämligen mitt framtida yrkesval, men det känns större än ett "bara". Ett yrke är något som ska hjälpa en att leva. Utan ett yrke får man inga pengar, och utan pengar får man ingen mat.

Jag försöker se min situation från alla håll och kanter, inte bara från insidan, men jag vet inte om det går så bra. Jag försöker se alternativa möjligheter jag har inför framtiden, men det tar bara stopp, jag ser ingenting.

Alternativet att köpa firman på 4 års avbetalning känns helt plötsligt inte alls lockande, det finns alldeles för många frågetecken om det ekonomiska när det gäller själva firman. Frågetecken jag inte verkar få svar på. De enda svar jag får är undvikande och luddiga, så inga svar alls skulle nog vara precis lika givande.

Jag får panik. Jag hade en dröm jag trodde skulle kunna bli av, och nu måste jag omvärdera allt. Försöka få rätsida på vad jag egentligen känner inför det hela. Vad är jag beredd att offra och vad kan jag bidra med? Beats me..

Tankarna bara snurrar och den här helgen har jag varit helt sänkt. Imorrn är det jobb igen och jag vet allvarligt talat inte hur jag ska stå ut. Jag blir så liten och okunnig så fort jag kliver innanför dörren på jobbet, chefen har tyvärr den effekten på mig.

Det enda jag vet just nu är att jag banne mig skulle behöva gå en kurs i omvänd Anger Management, dvs jag skulle behöva lära mig att visa lite ilska i stället för att bara trycka in den i mig själv.

Frågetecken, frågetecken *suck och stön*

Published with Blogger-droid v2.0.6