Mitt toksnabba monster :)

Nu fick jag till det med bilden på overlocken! 

Vet inte riktigt varför det inte gick igår (eller i förrgår, kommer inte ihåg).. Kanske det hade nåt med appen att göra, den här gången gick jag in på bloggen via nätet, eller så var det bara surfplattan som inte kände för att dela med sig av sina bilder.

Jaja, nu vet ni i alla fall hur mitt monster ser ut :)

Gigantiska vampyrer och monster

Den förkylning som hängt med mig i en och en halv vecka börjar släppa, men jag är fortfarande snorig, slemmig och har bomull i huvudet. Vi kom hem från Sundsvall i tisdags, och sen dess har det varit lugna (och uttråkade) puckar som gällt. Men imorrn ska jag i alla fall iväg till Panduro och köpa lite mer garn, det måste jag väl orka tycker jag.

Jag har börjat virka en liten vampyrvarelse, som med min metod blir väldigt stor.
När jag var i Sundsvall för några veckor sen hade syrran börjat virka amigurumi, men big size. Helt enkelt samma mönster, men tjockare garn och tjockare virknål. Jag blev heltänd på den idén, så nu gör jag en turkos vampyr (hade bara turkost hemma, så det fick bli det).
Jag har gjort huvudet och herre hjärtanes vad stort det blev! Som en liten fotboll! Jag hade väl kanske inte tänkt mig att det skulle bli sååå stort, men den som lever får se haha

Jag fotograferade min overlockmaskin åt pappa och mailade iväg bilderna nu och då kom jag på att jag ju måste visa upp detta åbäke även här :)
Jag har länge velat ha en overlock, både till allt vanligt jag syr, men även till maskinspända lampskärmar, men de är ju så satans dyra att det aldrig varit möjligt för mig att skaffa en.

För några veckor såg jag en industrioverlock på blocket som de ville ha 500 spänn för och eftersom jag fyllde år nån vecka efter hörde jag med pappa ifall han kanske ville ge mig den i lite för tidig födelsedagspresent. Och så blev det, så nu har den bott här några veckor :)

Det är ett gammalt monster, men den lär nog leva minst 50 år till om jag ser till att ta hand om den.

Enda problemet just nu är att den syr tokfort, och då menar jag verkligen tokfort. Jag har hittat bromsen, men den hjälper inte så väldigt mycket. Antingen är det övning som gäller eller så kan man justera hastigheten på nåt sätt. Det är där pappa kommer in i bilden. Han skulle prata med några gubbar på jobbet som kanske vet hur man justerar hastigheten, och det var därför jag mailade bilder på monstret till honom. Vi får hålla tummarna för att det går att göra något, annars blir det många många timmars övning för mig i framtiden ;)

Så här ser skönheten ut:

Nähä, det blev ingen bild, jag får bara ett meddelande om att det här programmet inte har tillåtelse att bläddra bland bildfilerna.. Snopet! Det här måste undersökas.. Bilderna får komma i nästa inlägg i stället, sorry ;)

Jobbslut

Jag sitter och myser och tittar på tv hos grannen just nu. Grannen är inte hemma, och det är just därför jag är här. Hon har nämligen en katt som behöver lite sällskap, så sen tisdag kväll har jag sprungit hit några gånger per dag och suttit här på kvällarna. Görgo katt måste jag säga, han kramas och delar ut blöta pussar hejvilt :). En redig karl är han också, han måste vägar upp mot en 7 kilo, fast utan att vara tjock. Han är biffig, påminner om en lokatt, och det är egentligen ganska konstigt att jag inte får blåmärken när han trampar omkring på magen min..

En uppdatering angående jobbet kanske är på sin plats..
Jag sa till chefen att jag inte vill ta över firman, jag skyllde på att jag inte tror att jag klarar det. Hon blev sur och gick in i försvarsställning på en gång. Jag jobbade bara 4,5 timmar den dagen och stämningen var väldigt jobbig. Hon kritiserade mig extra mycket och frös ut mig på olika sätt. Jag gick därifrån med tanken att jag slutför skärmen jag håller på med, sen slutar jag, eftersom jag helt plötsligt inte kände mig välkommen, plus att hon under dagen gett mig några gliringar för att sänka mig (vilket såklart funkade på mig).

När jag sedan kom dit två dagar senare för att jobba var Magnus med mig eftersom han hade ett eljobb att utföra i butiken, och jag är sååå tacksam för att han var med.
Vi möttes i dörren av chefen som hade plockat ihop mina saker i en påse som hon gav mig, sen sa hon att jag inte var välkommen dit något mer. Hon var väldigt arg över de löften jag brutit sa hon.
Jag var beredd på nåt sånt där, men jag blev ändå väldigt chockad. Jag höll masken, sa väl några ord, sen gick vi därifrån. Och så fort vi kommit 10 meter ifrån butiken började jag grina. Det kändes bara så extremt orättvist, alltihop, och jag tog såklart åt mig av allt hon sa för att få mig att känna mig liten och värdelös.

Nu har det gått 2 veckor sen dess och jag har kommit ur den känslomässiga chocken jag befann mig i just när det hände. Nu förstår jag att hennes beteende och alla hennes ord handlade om henne och inte om mig. I början förstod jag också det, men känslorna hängde inte riktigt med då. Nu har känslorna hunnit ikapp och jag börjar mentalt komma på fötter igen. Hon är helt enkelt en elak människa, och det är bara hennes egen förlust.

Så nu återstår frågan om vad jag nu ska hitta på. Jag har fått några alternativ av arbetsförmedlingen, men inget känns klockrent. Fast inga alternativ från Af brukar väl nånsin kännas klockrena haha
Det blir väl till att hitta en ny arbetsprövningsplats som jag kan funka på och sen får vi se.
Tankarna om att starta eget finns definitivt kvar, men det kanske får vänta lite tills jag kommit på fötter lite mer än jag är nu. Men jag är extra motiverad till att starta eget efter det här, för det skulle vara jävligt skönt att få sopa banan med f.d chefen och visa henne att jag minsann kan ;)

Ur allt ont kommer något gott, säger det, och den som lever får se. Så vi får väl helt enkelt vänta och se vad det blir för bra av det här :)