Jobbslut

Jag sitter och myser och tittar på tv hos grannen just nu. Grannen är inte hemma, och det är just därför jag är här. Hon har nämligen en katt som behöver lite sällskap, så sen tisdag kväll har jag sprungit hit några gånger per dag och suttit här på kvällarna. Görgo katt måste jag säga, han kramas och delar ut blöta pussar hejvilt :). En redig karl är han också, han måste vägar upp mot en 7 kilo, fast utan att vara tjock. Han är biffig, påminner om en lokatt, och det är egentligen ganska konstigt att jag inte får blåmärken när han trampar omkring på magen min..

En uppdatering angående jobbet kanske är på sin plats..
Jag sa till chefen att jag inte vill ta över firman, jag skyllde på att jag inte tror att jag klarar det. Hon blev sur och gick in i försvarsställning på en gång. Jag jobbade bara 4,5 timmar den dagen och stämningen var väldigt jobbig. Hon kritiserade mig extra mycket och frös ut mig på olika sätt. Jag gick därifrån med tanken att jag slutför skärmen jag håller på med, sen slutar jag, eftersom jag helt plötsligt inte kände mig välkommen, plus att hon under dagen gett mig några gliringar för att sänka mig (vilket såklart funkade på mig).

När jag sedan kom dit två dagar senare för att jobba var Magnus med mig eftersom han hade ett eljobb att utföra i butiken, och jag är sååå tacksam för att han var med.
Vi möttes i dörren av chefen som hade plockat ihop mina saker i en påse som hon gav mig, sen sa hon att jag inte var välkommen dit något mer. Hon var väldigt arg över de löften jag brutit sa hon.
Jag var beredd på nåt sånt där, men jag blev ändå väldigt chockad. Jag höll masken, sa väl några ord, sen gick vi därifrån. Och så fort vi kommit 10 meter ifrån butiken började jag grina. Det kändes bara så extremt orättvist, alltihop, och jag tog såklart åt mig av allt hon sa för att få mig att känna mig liten och värdelös.

Nu har det gått 2 veckor sen dess och jag har kommit ur den känslomässiga chocken jag befann mig i just när det hände. Nu förstår jag att hennes beteende och alla hennes ord handlade om henne och inte om mig. I början förstod jag också det, men känslorna hängde inte riktigt med då. Nu har känslorna hunnit ikapp och jag börjar mentalt komma på fötter igen. Hon är helt enkelt en elak människa, och det är bara hennes egen förlust.

Så nu återstår frågan om vad jag nu ska hitta på. Jag har fått några alternativ av arbetsförmedlingen, men inget känns klockrent. Fast inga alternativ från Af brukar väl nånsin kännas klockrena haha
Det blir väl till att hitta en ny arbetsprövningsplats som jag kan funka på och sen får vi se.
Tankarna om att starta eget finns definitivt kvar, men det kanske får vänta lite tills jag kommit på fötter lite mer än jag är nu. Men jag är extra motiverad till att starta eget efter det här, för det skulle vara jävligt skönt att få sopa banan med f.d chefen och visa henne att jag minsann kan ;)

Ur allt ont kommer något gott, säger det, och den som lever får se. Så vi får väl helt enkelt vänta och se vad det blir för bra av det här :)