Fullfjädrad tant

Förra veckan var katastrof, så även denna vecka. Det här varit kryss i almanackan nästan varje dag (jag gör cirklar på de dagar jag följt "mättande dag", halvcirklar de dagar jag inte följt "mättande dag " till punkt och pricka men inte ätit snask, och kryss på de dagar jag ätit snask).
Nu är jag ärligt talat så trött på snask och onyttigheter att jag inbillar mig att kommande vecka kommer gå mycket bättre. Det enda hinder jag ser är att jag kommer ha pms och då är jag ju hungrig hela tiden, men jag får försöka dämpa hungern med bra grejer.

Det är ju så dumt. Jag vet att jag mår mycket bättre när jag sköter mig, men ändå har de två senaste veckorna varit ett enda stort matkaos. Jag har haft neråtveckor, då tappar jag sugen och orkar inte kämpa. Då skiter jag i allt och orkar inte bry mig.
Jag måste hitta strategier för att ta mig igenom dessa perioder matmässigt, för såna perioder kommer ju tyvärr med jämna mellanrum.

I veckan tog jag mig inte iväg till Iris Hadar de två dagar som var sagda, och det sänkte mig nog ganska mycket.
Iris Hadar är ett ställe som ska hjälpa mig att komma på fötter igen och slutligen ska de hjälpa mig hitta en ny arbetsprövningsplats. Jag ska vara där tisdagar och torsdagar mellan 10 och 13, och hittills har det inte känts så jättebra.
Det började bra, jag fick fylla i lite frågeformulär som ska hjälpa mig att hitta rätt väg ut i arbetslivet, men sen slutade den handledaren som var då och det kom en ny tjej som skulle ta över den positionen. Det har varit ganska rörigt sen dess, hon verkar liksom inte ha någon plan för vad jag ska göra.

Förhoppningsvis blir det bättre med tiden, men senaste veckorna har det mest känts som att jag bara sitter av tiden där utan att ha något vettigt att göra.

I alla fall så var jag ju inte där den här veckan. Varför inte? Den här gången var det inte benet som spökade, nej, den här gången var det hälarna! Herregud, vad är det som händer med mig? Är det när man har fyllt 32 som förfallet börjar? Verkar onekligen vara så för mig..

Jag har haft lite diffust ont i hälarna sen i höstas, men mest när jag har suttit ner och haft benen upplagda framför mig. Det blir ju liksom lite belastning längst bak på hälarna då. Likadant när jag har legat i sängen, jag har fått lägga mig på sidan för att inte känna av hälarna.

När jag vaknade i tisdags hade jag så ont i ena hälen att jag inte kunde gå på den, så det var inte tal om att gå någonstans. Jag läste lite på nätet (så som man gör nuförtiden för att slippa gå till doktorn haha), och det verkar som att det skulle kunna vara att mina trampdynor under hälarna börjar tunnas ut. Det fanns ett namn på det men det har jag ju såklart glömt.
Min lösning på det hela (utifrån råd på nätet) är att jag nu går omkring i mina Ecco-sandaler inomhus, precis som en tant. Och det har faktiskt blivit bättre, så jag får nog svälja min stolthet och börja följa tanters råd.
Är man redan LITE  tant som jag är kan man väl lika gärna köra konceptet fullt ut ;)
Och Magnus får stå ut med att ena sandalparet har så torra sulor att de smulor, och jag därför sprider runt massa svarta gummibitar överallt ;)

Jag gick även på bibblan och lånade bl.a. en dvd med stretchövningar och en bok med underrubriken "mat, motion, mindfulness efter 45". Som sagt, det är lika bra att köra fullt ut, i stället för att vara lite smygtant :)
Så nu jävlar ska det stretchas i det här huset. Jag har haft ont i ljumskarna sen i höstas (jag kan inte ha normalt sex för att det gör så ont i ljumskarna när jag bresar på benen!), och kanske lite regelbundna stretchövningar kan få ordning på det.

Som sagt, mitt förfall verkar börja vid 32 års ålder...

Jag och Magnus har börjat pyssla tillsammans, precis som ett riktigt pensionärspar :D
Magnus hittade en bok om luffarslöjd när vi var på bibblan, så flera kvällar har vi suttit vid köksbordet och böjt ståltråd hit och dit. En varsin hängande ljuslykta har det hittills blivit, sneda och vinda, men ändå. Magnus har även gjort en potatissticka (önskan från min sida såklart) och en hängare för utefåglarnas talgbollar. Jag gjorde två halssmycken också. Bilder kanske kommer, vi får se...
Så här har det minsann pysslats hela veckan :)

Vi har också orkat med att hälsa på hästarna och fåren en bit härifrån (inte långt alls), till och med två gånger. Det låter nog inte som att mycket gjorts i det hemmet denna vecka, men med tanke på att jag är inne i en neråt- och tröttperiod så är det väldigt bra gjort.
Man får vara glad för det lilla här i livet :)

Katastrofvecka

Busan är nyklippt, fin, eller hur? ;)
Stackarn hade inte blivit varken duschad eller klippt på görlänge, så nu var det dags. Jag och Magnus bråkade med henne typ en timme igår, och slutresultatet ser ni här ovanför haha Hon ser verkligen helt galen ut, men det brukar se bättre ut när det vuxit ut nån centimeter, då ser man inte varenda saxklipp så tydligt som man gör nu.

Egentligen borde vi köpa en riktig klippmaskin åt henne, en som verkligen är gjord för katter, men ekonomin räcker inte riktigt till, så hon får med jämna mellanrum se ut så här. Det värsta är väl grannarna som kanske ser henne sitta i fönstret och tror att hon är sjuk eller vanvårdad, måtte de förstå att det är hennes ovilja till borstning som gör att hon ibland ser lite tokig ut.

Förra veckan var matmässigt en katastrof. Jag gick ju omkring och var hungrig precis hela tiden, så allt sket sig. Torsdag kväll gjorde jag kladdkaka, tänkte att det ju minsann borde komma åt hungern (fast jag kommer inte ihåg om det gjorde det). Fredag kväll åt jag chips och på dagen hade jag ätit en krokanttårtbit när jag och Fröken Anka var på Ikea.
Lördag var ju fri matdag, så då gjorde vi en kantarell- och ruccolapaj, och till efterrätt blev det hemmagjord glass.
Fröken Anka var här hela dagen då och det var hon som hade glassreceptet. Man vispar 5 dl grädde, rör i en burk kondenserad mjölk och sen är det bara att blanda i det man vill ha som smaksättning (om man inte vill ha utan smak) och sen är det bara in i frysen med den i 5 timmar. Vi hade i krossade jordnötter och nougatsås, görgott var det.

Söndag åt jag och Magnus upp pajen och glassen som var kvar, plus att jag klämde i mig de resterande chipsen från dagen innan.

Så det var helt enkelt en katastrofal vecka. Men, det är bara till att kliva upp på hästen igen och komma tillbaka som om inget hänt. Jag känner mig faktiskt inte vidare arg på mig själv för förra veckan. Det blev tokigt, det funkade inte riktigt, och det är inget jag kan göra åt det nu.

Jag är faktiskt snäll mot mig själv :)

Den här veckan har matmässigt inte varit vidare rolig. Jag har igår och idag varit hungrig typ hela tiden. Jag vet inte varför jag är hungrig och det gör allt så mycket svårare. Om man ska utkämpa en strid går det mycket lättare om man vet vem/vad fienden är. Nu vet jag inte det.

Kanske det är lågt blodsocker (lätt att kolla med en blodsockermätare), kanske det är kroppen som TROR att jag har lågt blodsocker trots att jag egentligen ligger normalt (om man svängt mycket i blodsockret en längre tid kan kroppen alarmera för lågt blodsocker även om man ligger normalt). Kanske det är hormoner - ägglossning eller mens (relativt lätt att kolla genom att slänga ett öga på p-pillerkartan).
Kanske jag har ätit för lite, kanske jag har ätit fel saker, kanske jag faktiskt ÄR hungrig på riktigt av någon anledning som för mig är oklar.
Vad det än är så är det jävligt jobbigt. Jag försöker äta både lunch och middag, för att minimera risken för hunger, men det verkar inte funka.

Förra veckan gick ju kanonbra, varför kan det inte göra det även denna vecka?

I lördags festade jag till med tacopaj och sen kladdkaka med vit chokladglasyr på. Pajen var skitgod, kladdkakan alldeles för söt och sliskig. Fröken Anka och Magnus tyckte dock att den var görgod, så jag gjorde den ju inte helt i onödan ;)

Jag insåg i lördags att jag nog ska skita i sötsaker som lördagssnask. Det är inte det jag är ute efter. Det jag verkar vara ute efter är fett och salt, så det får bli chips eller nåt sånt hädanefter. Meningslöst att festa till med nåt man ändå egentligen inte tycker är så gott.

I söndags blev det också snask eftersom vi gick på bio och såg Hobbit.
Shit, vilken grej att se en film i 3D (High Frame Rate)! Nu vill jag gå på bio fler gånger och se massa roliga filmer!
Jag har alltid tyckt det varit överskattat att gå på bio förut, jag har bara blivit rastlös (som jag blir vilken situation jag än befinner mig i) och undrat när filmen ska ta slut. Men nu satt jag utan problem de nästan 3 timmar som filmen varade. Big moment för mig :D

I måndags åt jag slentrianmässigt upp det snask som var kvar, jag var inte ens särskilt sugen, bara hungrig. Och i tisdags gjorde jag popcorn till kvällen eftersom jag även då var hungrig.

Herregud, vilken katastrofvecka.
Men jag har märkt att jag inte alls är lika hård mot mig själv som jag alltid varit förut. Jag har haft alldeles för många år med piskan när det gäller mat, så nu tar jag det lite som det kommer. Jag får inte ångest om jag inte följer "programmet" till punkt och pricka. Det får ta den tid det tar, och en dag hit eller dit spelar inte så stor roll. Det är ju i det långa loppet jag vill gå ner i vikt, och det får helt enkelt ta månader om det är det som funkar bäst för mig.
Om jag straffar mig själv med hårda ord varje dag jag inte sköter mig helt felfritt så mår jag bara dåligt, och då blir allt bara värre.

Kan det vara så att jag just nu faktiskt är ganska snäll mot mig själv?!  :)

Nu ska jag gå och äta mina rivna morötter och ta en titt på p-pillerkartan. Kanske jag kan bli lite klokare av det...

Matrapport

Matrapport: Gårdagen gick bra, trots att Magnus bakade havrekakor som han mumsade i sig på kvällen, eftersom han "var sugen på nåt sött till filmen". Jag kan lova att jag var görsugen på att smaka kakorna, men jag ville inte sabba för mig själv, så jag stålsatte mig och avstod. Åt i stället en äcklig fruktsallad från kvällen innan (varför glömmer jag alltid bort att jag inte tycker om fruktsallad?).

Idag har också gått bra, inga större problem. Nu är det bara morgondagen kvar, sen är det helg och då får jag äta vad jag vill :D

Matkamp och sur Busan

Det är få katter som kan se så sur ut som Busan. Den här gången var hon sur för att jag ville leta pusselbitar i kartongen hon låg i, och till slut gav jag upp. Hon börjar med att stöna och stånka när jag rotar omkring i kartongen hon ligger i, sen slutar hon med att ge min hand några daskar, så att jag verkligen förstår att jag inte har i den där kartongen att göra. En bestämd tjej kan man lätt säga ;)

Nu har jag inte skrivit på jättelänge igen, men men, det är så jag funkar.

Jag har gett mig in i en kamp med maten, precis som jag tänkte. Jag vägde mig när jag kom hem efter jul och höll på att trilla av vågen när jag såg siffrorna den visade.

Efter mycket funderande bestämde jag mig för att köra Viktväktarna, fast bara deras "mättande dag".
 De har en lång lista på mat som går under konceptet "mättande mat", och om man bara äter den maten, tills man blir mätt, så behöver man inte räkna points och hålla på. Passar mig perfekt. Min ätstörning får inte vatten på kvarn, utan det blir mer som riktlinjer för vad som är bra att äta, vad som håller en mätt.
Jag har väl hållt på i typ en månad, men det har gått lite si så där. Det går ungefär fem dagar, sen börjar det bli töligt, och jag lessnar och fuskar.

Nu är jag inne på en ny vecka, och känner mig som vanligt motiverad. Det går ganska lätt helt enkelt. Men det är bara dag 3 på denna vecka, så vi ska väl inte ropa hej förrän vi kommit över bäcken. Trots att jag fuskat har jag i alla fall gått ner 2 kilo, och det är väl alltid nåt.

Jag funderar på om jag skulle ta och tvinga mig själv att skriva en liten matrapport här varje kväll. Helt enkelt skriva hur det gått under dagen, kanske jag känner lite mer press på mig då att fixa det. Kanske jag blir lite mer motiverad då, om jag varje dag måste erkänna för mig själv om jag fuskat eller hållt mig till planen...

Måste bara lägga upp en bild på världens goaste tjej också. Sockertopp är en riktig knäkatt som så fort man sätter sig ner kommer och lägger sig i knät på en. Att gosa är det bästa hon vet, och det visar väl den här bilden ganska tydligt. Jag får be om ursäkt för bildkvalitén, bilden är tagen med min surfplatta.