Jag är inte längre snäll mot mig själv. De senaste två veckorna har jag inte klarat av att sköta maten en enda dag, så jag är inte längre snäll mot mig själv. Jag är inte värd snällhet, det säger i alla fall den hatiska delen av mig. Jag slår på mig själv och är fylld av självhat.
Det borde vara så lätt att gå ner i vikt, men det är så svårt.
Min motivation är som bortblåst, och det gäller inte bara maten, utan allt här i livet. Jag är så trött så trött. Trött på mig själv, trött på detta sjuka ekorrhjul jag aldrig lyckas ta mig ur, trött på allt.
Jag drömde i natt att någon sa till mig att jag borde köra Nutrilett i två veckor, då kommer jag komma igång med viktminskningen och få tillbaka motivationen. Kanske det är sant, kanske det är nåt sånt jag behöver. Eller så behöver jag bara komma ur denna omotiverade period.
Jag blir så arg på mig själv att det är löjligt. Hur jävla svårt ska det vara att sköta maten? Just nu känns det omöjligt, jag bara släpper allt så fort suget kommer. Jag orkar inte kämpa. Men jag måste ju orka, annars kommer det aldrig hända nåt med min äckliga vikt.
Det är inte en bra mat- eller kroppsperiod just nu, så enkelt är det. Sorgligt, men sant. Jag hatar min kropp, tänker på hur äcklig den är varenda vaken sekund, tänker på hur jag önskar att den var. Känner mig värdelös för att jag inte lyckas skapa den kropp jag vill ha.Och ju mer jag hatar min kropp och mig själv, desto mer sug får jag...
Hur fasiken ska jag lyckas vända denna onda cirkel?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar