Än en gång är det alltför länge sen jag skrev här, men det får vara så. Jag skriver när jag orkar, inget mer med det.
Maten har varit katastrof senaste månaden, fast samtidigt väldigt bra. Bra på så sätt att jag satte ihop en matplanering för denna månad (fick lite hjälp av Magnus snälla mamma också), sen storhandlade vi utifrån den. Vi har med andra ord inte haft några "vad ska vi äta idag?"-problem, vi har haft flera rätter att välja mellan och haft ingredienser hemma till de flesta.
Katastrofen denna månad har varit mitt okynnesätande, speciellt på kvällarna. Jag har inte orkat bry mig, som vanligt, har inte orkat stå emot suget. Sen ställer jag mig på vågen och mår skitdåligt över siffrorna den visar. Nu visar den mer än den någonsin gjort förut. Jag förstår inte varför det ska vara så svårt att hålla sig ifrån massa skitsnask. Det går bra typ en vecka, sen orkar jag inte längre.
Men men, jag fortsätter min ständiga kamp.
Nu har jag ett tillfälle i framtiden då jag vill ha gått ner i vikt, nämligen en utlandsresa i höst. Helt otroligt, pappa tänker bjuda syrran, hennes gäng, mig och Magnus på en utlandsresa! Jag kan verkligen inte tro det, det är för bra för att vara sant.
Senaste året har jag verkligen känt att jag önskar att vi hade råd med en utlandsresa. Vart som helst, hur som helst, bara man kommer bort från vardagen. Att få komma bort ifrån vardagen och alla demoner den innehåller har jag längtat extra efter det senaste året. Få en paus ifrån allt. Och tänk, "gud hör bön", även om man inte är troende :)
Så, det är ju ett väldigt bra mål att ha, att jag ska ha gått ner i vikt tills dess, så jag inte behöver känna mig ful och fet hela resan och låta det förstöra hela grejen.
I måndags började jag arbetspröva på Myrorna. Det blev en katastrof.
Det kaoset som är där fixar inte riktigt min ADD-hjärna och det var inga tydliga uppgifter (något som är väldigt viktigt för mig), och uppgifterna hade inga tydliga slut.
Är det något jag lärt mig under mina resor i arbetsprövningarnas land så är det att tydlighet är extremt viktigt för mig. Och att jag ser ett tydligt slut på uppgifter så jag får en belöningskänsla och därmed håller motivationen uppe (detta är tydligen inget ovanligt för en ADD-smurf). Sen är det också viktigt med rutiner och att var sak har sin plats. Allt detta blev jag extra medveten om i måndags.
Jag var på våningen där de har prylar (på de andra våningarna har de kläder och böcker), och kaoset där gjorde mig grinfärdig. Det går verkligen inte att få ordning på saker och där, det är alldeles för mycket saker på för liten plats. De sorterar efter färg, men det är så mycket saker att de ligger i hög på hyllorna och det är en enda stor röra. I mina ögon var det i alla fall en enda stor röra och det blev för mycket för mig och min organiseringsnoja.
På sätt och vis var det tydliga uppgifter, men det var inte tillräckligt. I princip enda uppgiften var att plocka upp nya saker ur en kundvagn och hitta plats åt dem i kaoset. Sen emellan kundvagnarna var det bara att gå omkring och vika lite tyger så det låg snyggt.
Jag vet inte riktigt vad det var som gjorde mig så stressad och orolig av det där, om det var att det inte fanns några tydliga avslut på uppgifterna kanske, och kanske att allt kändes så meningslöst. Och det är livsfarligt för mig att vara sysslolös när jag är på jobb, då somnar min hjärna och jag blir enormt inre stressad.
Jag var där 3 timmar, som sagt, och var grinfärdig när jag åkte därifrån och ännu mer grinfärdig när jag kom hem. Jag var fast besluten att aldrig mer gå dit, det kändes som att jag verkligen inte fixar det. Jag mådde helt enkelt skit.
Jag mailade till min handledare på Iris Hadar på kvällen, och fick svar dagen efter. Hon tyckte jag skulle försöka gå dit igen på onsdagen (det var sagt att jag skulle vara där måndag, onsdag och fredag), det kanske bara var för att allt var nytt jag kände som jag gjorde. Visst, sa jag, och var inställd på det.
Sen kom onsdagen och ångesten började krypa på. Det slutade med att jag mailade Myrorna och bad så mycket om ursäkt och sa att jag inte kunde fortsätta där. Jag försökte beskriva så gott jag kunde hur jag hade upplevt saker och ting, och då fick jag ett svar som höll med mig om att det inte finns några tydliga avslut på uppgifter och så önskade de mig lycka till i framtiden.
Den dagen följde jag i stället med Magnus på Sekelhuset (sysselsättningshus där han går dagligen för att få rutiner inför framtida arbetsprövning) och så snickrade jag ihop en hushållspappershållare. Det kändes bra mycket mer givande än att gå till Myrorna och må skit.
De har en möbeltapetsör på Sekelhuset, och jag kom överens med henne om att jag ska komma dit varje torsdag och så ska hon hjälpa mig klä om våra köksstolar, det ska bli kul :)
I torsdags hade jag möte med Af, min handledare på Iris Hadar och min handledare på soc. Jag förklarade vad som hänt på Myrorna och vad som känts knas, men det slutade med att jag gick med på att testa vara där i 2 veckor ändå. Det kändes tungt, och gör det fortfarande, men det blir nog bra. Då kan jag kanske bättre avgöra vad det var som inte fungerade och se vad det är som fungerar när det gäller butiksarbete.
Just ja, när jag var på Myrorna kändes det som att en sak föll på plats väldigt hårt, nämligen insikten om att jag behöver nog ha ett jobb där jag pysslar med en enskild sak och inte blir störd alltför ofta av yttre moment. Skärmateljén var ju helt perfekt på det sättet, där satt jag med en lampskärm och oftast kom det inte mer än 5 kunder per dag.
Min handledare på Iris Hadar skulle ta kontakt med Myrorna igen och fixa ett nytt möte där med hon vi träffade första gången, så att jag får chans att förklara lite hur jag fungerar osv. Vid första mötet pratade vi inget alls om det, och det kanske behövs för att det ska fungera...
Vi får se hur det går. Det enda jag hoppas på är att jag inte ska få för stor ångest så att hetsätningen drar igång igen (det gjorde den efter måndagen). Det är inte värt det då, så enkelt får det vara.. .
Jag var hos Lilla My i Tibro förra helgen och vi hade en jättemysig fruhelg.
Hon hade ett tyg som hon var less på som jag gillade, så jag fick med mig det hem.
Igår tänkte jag spänna upp det på träskivan vi har hängandes på vardagsrumsväggen (med ett annat tyg på).
Sagt och gjort, jag mätte, sydde ihop tyget med ett annat tyg eftersom det inte räckte till hela skivan och så tog jag bort alla klamrar jag häftat fast det gamla tyget med så att tyget ramlade av.
Jag kände mig ganska peppad eftersom allt gick så smärtfritt (oftast gör jag ju något fel när jag ska sy ihop saker eller pyssla i allmänhet).
Jag la träskivan på parkettgolvet i vardagsrummet och började häfta fast det nya tyget, det kändes som att det skulle bli riktigt snyggt och jag kände mig allmänt stolt över att jag fått fingrarna ur för att göra detta. Jag använde den elektriska häftpistolen, så klamrarna satte sig mycket bättre än de gjorde när jag använde den manuella på förra tyget jag spände upp.
Efter ett tag skulle jag bara kolla så att allt såg bra ut, det är ju lite svårt att se eftersom man häftar på baksidan av skivan, ibland vill man ju vända på skiten och se hur det ser ut. Då insåg jag att jag hade häftat fast skiten i golvet!
Efter lite slit och dragande fick jag loss skivan från golvet, och som tur var var det bara en 10 klamrar som gått ner i golvet. Men varenda klammer jag satt hade gått igenom tyget på framsidan, och det är ju inte så snyggt.
Då skulle jag ta bort klamrarna och göra om allt tänkte jag, fast med den manuella häftpistolen så klamrarna inte sätter sig så djupt. Men då fick jag ju inte ur klamrarna eftersom de satt så hårt.
Jag kan lova att jag var förbannad när jag insåg det. Jag satte mig direkt och beställde en nubbupptagare från Slöjddetaljer, för det är enda sättet att få upp de förbannande klamrarna. Passade på att beställa spraylim också så jag har till köksstolarna när de ska kläs om. '
Så nu hänger träskivan på väggen igen med ett tyg halvt fasthäftat på den, så halv tyget hänger ner över soffan. Fint värre...
Ibland känns det som att det inte är meningen att jag ska pyssla här hemma, jag har verkligen tummen mitt i handen när det gäller ALLT haha
