Paus

Vi fick inte fast Mårten i fredags, trots att vi satt ute till fem på morgonen :(
Vi kanske såg honom 1 gång, men vi är lite osäkra eftersom det var när det var som mörkast.

Vi sov hela lördag, gick ut och la upp lite ny mat i ena fällan på kvällen, men lät bli att sitta och vaka eftersom vi var så jädra trötta. Trots att vi sovit nästan hela dagen gick vi och la oss tidigt på lördag kväll och vaknade vid två idag. Vi hade med andra ord ganska mycket sömn att ta igen.

Idag satt vi mellan halv fyra och sex, sen gav vi upp.
Mårten verkar ha flyttat på sig, eller åtminstone ha lagt om sin rutt och det känns väldigt hopplöst nu.
Ingen verkar ha sett honom sen torsdag-fredag :(

Vi fortsätter att lägga ut mat i fällan (fälla nr.2 har vi tagit in) och hoppas att det får honom att stanna här, eller att komma tillbaka om han flyttat på sig.
Nån gång i veckan kommer Katthjälpen hit med en kamera vi ska sätta upp vid fällan, den kommer visa oss om han överhuvudtaget är där ibland eller om det är andra katter som äter maten vi lägger ut. Jag hoppas verkligen att vi får se honom på film, annars vet jag inte vad vi gör.

Det känns jättetungt att vi inte fått in honom, han ska ju inte behöva vara hemlös och gå omkring med en rejält smärtsam tass :(

Nu är det dags att sova, är fortfarande jättetrött...

Fälla nr.2

Här har vi fälla nr.2.
När han går in i den drar man i snöret så dras pinnen bort och fällan faller ner. Sen gäller det att snabbt springa fram och hålla fällan nertryckt i backen så han inte lyckas lyfta på den och dra.

Ännu en vakande kväll

Nu sitter vi här ute och vakar över fällorna igen. Vi har laddat upp med sardiner i båda, förhoppningsvis känner Mårten lukten och kan inte motstå den.

Både jag och Magnus börjar bli riktigt möra nu. För lite sömn på för många dagar och bra mycket stress (plus ångest över att Mårten lyckades smita på väg hem från veterinären).

Jag är så trött att jag inte riktigt vet vad jag ska göra med mig själv.
Jag försökte sova ett par timmar på dagen, men det gick inte så bra, lyckades bara få en halvtimmes sömn. Man får väl vara glad för det lilla antar jag. Och så får man vara väldigt glad över att man har Ritalin, utan den hade jag aldrig klarat de senaste dagarna.

Jag är ju så känslig för sömnbrist att det är löjligt. Jag blir illamående efter bara en natt med för lite sömn och känner mig allmänt mossig och precis som om jag skulle vara redigt bakis.

När vi har fått in grabben igen kan jag lova att både jag och Magnus kommer sova som stockar dagen efter, när all spänning släpper och sömnbristen gör sig påmind. Men vi har bestämt att vi är värda en sovdag när allt det här är över.

Det är faktiskt ganska mycket vi är värda efter den här prövningen :)

Nu hoppas vi att vi får in Mårten ikväll så att livet kan återgå till det normala, skulle vara väldigt skönt.

Mårten

Vi döpte den skadade katten till Mårten när vi var hos veterinären, ett panikval, men det funkar.

Igår såg vi honom 2 gånger när vi satt på pass vid fällan. Ena gången gick han fram till fällans öppning och sniffade, men gick inte in, andra gången gick han bara förbi den.

Vi satt till elva igår kväll, sen gick vi in och käkade lite, kollade på ett avsnitt av Game of Thrones och sen gick jag och vilade. 1,5 timmes vila hann jag få innan vi gick ut igen vid 4.
Vi såg honom inte en enda gång då, så vid 7 gick vi in igen. Vi käkade frulle, hann sen vila 2 timmar innan EfvaLena från Katthjälpen kom förbi med en ny fälla.
Den nya fällan har en lite annan princip än den första och förhoppningsvis går Mårten in i den. Vi har kvar den första fällan också, för säkerhets skull.

Igår kväll när vi såg honom hade han börjat halta igen vilket var väntat eftersom det smärtstillande han fick hos veterinären då hade gått ur.

Det gör så ont i hjärtat att se honom halta omkring och veta att han inte har någonstans att ta vägen :(

Jag vill så gärna få in honom igen så han kan få smärtstillande,  mat och värme. Och klappar såklart.

Natten vi hade honom här inne, och morgonen efter, var det inga problem att klappa honom, han tyckte det till och med var mysigt.

Han var jätteduktig hos veterinären också.
De gav honom lugnande för att kunna röntga honom, men innan det tog de tempen på honom, när han fortfarande var vaken. Han var så söt. Han gillade inte tempen i baken, men det enda han gjorde för att visa det var att han nafsade jättelätt i Magnus arm. Så snäll kille så.

Nä, nu måste jag försöka sova lite så vi orkar iväg på ICA sen förbatt köpa tonfisk innan vi sätter oss vid fällorna igen.

Håll tummarna för att vi får in honom ikväll!

Kattjakt igen

Igår vid 21-tiden gick katten in i fällan och vi kände oss väldigt nöjda. Och så var vi helt slut efter två dagars jakt.
Idag tog vi grabben till veterinär där de röntgade hans tass men såg ingen fraktur. Vi fick åka hem med smärtstillande och skulle höra av oss om det inte blev bättre.

När vi sen var på väg från parkeringen och var 5 meter ifrån vår port hände det som absolut inte fick hända: Buren gick sönder och grabben sprang för sitt liv. Så nu sitter vi här igen, ganska rejält omtumlade.

Helt otroligt är det.

Kattjakt

Just nu är jag och Magnus ute på kattjakt.

Igår morse såg jag en rejält haltande katt som gick och jamade på vår baksida. Inget halsband hade den och djurmänniskan i mig fick panik. Jag sprang ut på baksidan, men när jag var där var den borta och det upprepades ett antal gånger under dagen.
En gång fick jag komma så nära som 2 meter, men när jag försökte närma mig gick han bortåt.

Jag kontaktade Göteborgs Katthjälp (de som vi är jourhem åt) och vid sextiden igår kom de hit med en fälla.
Det är den ni ser på bilden, delvis övertäckt av en filt eftersom katter hellre går in i täckta saker än helt nakna,  öppna saker.

Jag och Magnus sitter en 10-15 meter bort och håller i ett snöre som är fastbundet i en spik som vi riggat upp fällan med. Om katten går in i buren, där vi såklart har tonfisk liggande, så drar vi i snöret, spiken åker ur, luckan fälls ner och katten är fast.

Nu är det ju ganska klurigt att få en katt att gå in i en bur, men det vi får förlita oss på är dess hunger. Riktigt hungriga katter gör ganska mycket för att få mat och det är det vi hoppas ska hända här.
Igår satt vi ute till halv elva, men ingen katt. Han gick omkring i en stor cirkel här omkring och vi ställde buren där han oftast stannade till för att sitta ett tag. Vid ett tillfälle försökte han få tag på maten genom baksidan av buren, men gav upp när det inte gick.
Jag kan lova att vi hade hjärtat i halsgropen just då, vi trodde ju att han skulle vara så smart att han gick till framsidan och gick IN till godsakerna. Men icke. Eller så var han för smart för att göra det, det kan ju lika gärna ha varit så :)

Buren fick stå origgad ute över natten med lite mat i, det är ju jättebra om katten bekantar sig lite med buren och förknippar den med mat.
I morse när vi kom hit var maten uppäten, men det kan ju vara vilken katt som helst som ätit upp den.
Vi tog lite vila och uträttade lite ärenden mitt på dagen och nu sitter vi här igen. Helt tyst är det, vilket antagligen betyder att han inte är här just nu, men det är bara att ha tålamod.

Jag hoppas verkligen vi får in honom idag, hans ben ser inte alls bra ut :(

Det här är i alla fall perfekt träning för mig och min rastlöshet, det är banne mig en utmaning att sitta på samma ställe timme ut och timme in ;)

Röra

Idag är jag ledig och det enda inplanerade är tvättstuga klockan två. Känns skönt att vara ledig, men samtidigt vet jag att jag borde städa när nu när jag har tid. Ork har jag inte, men det har jag ju tyvärr nästan aldrig.

Just nu är vår lägenhet en enda stor röra.
Sovrummet set ut som ett tonårsrum med massa kläder på golvet, man ser knappt vardagsrumsbordet pga allt som ligger på det, och det är inget trevligt att gå barfota på köksgolvet eftersom man då känner alla smulor som ligger där.

Jag förstår inte varför det är så svårt för mig att hålla ordning här hemma. Eller jo, jag förstår att det har med min ADD och min ständiga trötthet att göra, men det gör det ju inte mindre frustrerande.
Jag behöver strategier för att få hemmet att funka, så enkelt är det.
När jag gick hos en arbetsterapeut föreslog hon att jag skulle ta en kvart varje kväll till att gå runt i lägenheten och lägga alla saker på sin rätta plats. Det kan nog vara något, då borde t ex röran på vardagsrummet hållas lite i schack.
Men det som krävs just nu är en riktig storstädning, och det blir så stor grej att jag aldrig kommer igång..
Blir så less på mig själv och alla mina muppigheter! Varför måste allt vara så förbannat svårt?

Jag har lånat ut en bok till Lilla My som jag nog skulle behöva få tillbaka nu framöver. "Simplify your life" heter den och den innehåller väldigt många bra tips på hur man kan få ordning på tillvaron.
Jag får nog som sagt låna tillbaka den nu, för det här är inte hållbart. Jag blir galen av denna röra jag/vi bor i.

Jag tror att målet idag får bli att rensa vardagsrumsbordet, sen får vi se om jag kan förmå mig själv att göra något mer...

Väska

Här är väskan jag påtat med på Sekelhuset (Magnus ställe) när inte möbeltapetsören varit där och kunnat hjälpa mig med köksstolarna. Självklart innehåller den gröna och lila element, annars skulle det ju inte vara en riktig Fröken Apa-väska ;)

Ny telefon

Jag har köpt en ny telefon och nu är det minsann en helt ny värld jag ger mig in i.
Jag var så nöjd med min Sony Xperia X10 mini pro, älskade framför allt tangentbordet på den (den hade alltså ett fysiskt tangentbord som man kunde fälla ut), men var även i det stora hela ganska nöjd med den. Sen slutade den helt plötsligt att laddas och det blev panik på berget.
Magnus tyckte det var jättebra, för då hade jag ju en anledning att köpa en ny mobil, men jag blev mest bara stressad av situationen (som vanligt).

Efter ett par dagar gav jag upp och vi åkte till Media Markt. Där hittade jag denna telefon och med en avbetalning på 100 kr i månaden kunde jag köpa den. Jag trivdes jättebra med att bara betala 59 kr i månaden för mitt mobilabonnemang, nu höjdes det till 199 i månaden eftersom abonnemangspriset höjdes när jag förlängde det och det tillkom 100 kr för själva mobilen.

Så nu försöker jag lära mig hur denna mobil funkar och det går ärligt talat ganska trögt. Jag ogillar ju alla förändringar och definitivt mobila förändringar, tror jag liknar min käre mor i det avseendet. Hon är rädd för nya mobiler och tycker inte att hon förstår sig på dom (de är invecklade, komplicerade osv) och nu inser jag att det är precis så jag känner just nu med denna nya mobil. Äpplet faller uppenbarligen inte långt från trädet haha

Jag undrar nu vart bilden på telefonen hamnar i detta inlägg, men det visar sig och ni får ha lite tålamod med mig. Jag antar att saker sakta men säkert kommer falla på plats (med betoning på sakta).

Idag var jag på Iris Hadar och vi bestämde att vi skiter i Myrorna (jag skulle ju ge det två veckor innan jag ratade det). Hon på Iris har inte fått tag på människan på Myrorna och nu har det gått så lång tid efter min första (och enda) dag där så då känns det bara konstigt.

I stället fick jag prata med en my människa på Iris och hon verkar väldigt driftig och sund mellan öronen.
Hennes uppgift är att hitta arbetsträningsplatser åt alla oss muppar som går där och hon verkar vara fast besluten att lyckas med det. Och framför allt att hitta platser som funkar långsiktigt utifrån var och en av oss.
Hon verkade som sagt väldigt sund och det kändes bra att diskutera lite med henne om vad som kan tänkas fungera för mig.

Hon hade Emmaus på Backaplan som förslag, eftersom det inte alls är lika rörigt där som det är på Myrorna, men hon ville åka dit och kolla upp stället och människorna som jobbar där innan vi funderar seriöst på det. Det tycker jag låter väldigt klokt.

Nu går jag till Magnus Sekelhus varje dag jag inte är på Iris Hadar. Jobbar jag inte på köksstolarna (det är såååå tråkigt att klä om dom) så syr jag något i stället. Är snart klar med en halvkomplicerad väska jag håller på att sy där, bilder kommer när den är klar :)

Nu ska jag nog fortsätta analysera den nya mobilen, så får vi se om jag blir något klokare av det...

Trötthet, morotssoppa och projekt

Jag är så där jobbigt energilös nu, som jag är med jämna mellanrum. Jag sover så fort jag är ledig och orkar inte göra ett dyft. Skittråkigt är det. Jag har ju massa projekt jag vill göra. Sånt som jag egentligen tycker är roligt, men som just nu bara känns som måsten. 

Ett projekt jag har är att jag ska sy på en volang längst ner på en klänning jag köpte från Ellos. Varför jag ska sy på denna volang? Jo, för att jag skulle korta av klänningen och råkade klippa av för mycket.
Känns som att den situationen kommer upp ganska ofta, jag är för otåligt för att mäta riktigt och så klipper jag och ger mig själv massa extra jobb. Otålig var väl ordet.
Jag hade iaf ett tyg hemma som ska funka att sy på längst ner, det är ungefär samma material och så blir det lite färg, det skadar aldrig. Klänningen är svart och volangen blir grönturkos.
Jag har nålat ihop volangen, nålat fast vecken som ska vara, och jag gjorde det faktiskt på ett riktigt sätt där jag mätte så varje veck blev lika brett. Ibland kan jag minsann ;)

Ett annat projekt jag har är att jag ska försöka flytta upp "bystsömmen" på en annan klänning jag köpte från Ellos. Jag älskar hur klänningen ser ut, mönstret och formen passar mig perfekt. Men, den är avskuren under bysten (perfekt tjockklänning), och den avskärningen kommer för långt ner på mig, så jag måste flytta upp den på nåt sätt. Jag har inte riktigt klurat på hur jag ska lyckas med det, men nog fasiken ska jag lyckas. Apfröknar kan, bara de får tid att tänka lite och tar det lite lugnt när de klipper ;)

Maten går som vanligt dåligt, så jag skriver inget om det den här gången. Jag gjorde bort mig ganska rejält och bakade ett rågsiktsbröd som man kan äta hur mycket som helst av, och som självklart triggar sötsuget. Och med extrasaltat Flora som smör är det kört för min del. Då blir det MÅNGA mackor med MYCKET smör.
Har inte vägt mig senaste veckan, jag vågar ärligt talat inte.

Jag såg kort på mig själv som var tagna för ungefär en månad sen. Det var inte trevligt. Jag förstår inte riktigt att jag är så stor som jag verkligen är. Jag känner inte igen mig själv. Jag är inte van att ha valkar på ryggen (inte valkar som kommer av BH:n utan som finns där ändå).
Det känns verkligen som att jag helt tappat kontrollen, och jag vet inte hur jag ska orka ändra på det hela....

Måste bara tipsa om en kanongod morotssoppa som jag och Magnus gjort några gånger. Receptet är från ICA.

Morots- och ingefärssoppa med jordnötshack

 

  Ingredienser, 4 portioner

• 4 minibaguetter
• 1 gul lök
• 1 vitlöksklyfta
• ca 500 g morötter
• 1 msk riven ingefära
• 1 tsk olja
• 5 dl hönsbuljong (vatten och buljongtärning eller fond)
• 1 lime
• 400 ml kokosmjölk
• 1 tsk sambal oelek
• salt och peppar

Jordnötshack

• 1 dl salta jordnötter
• 1/2 kruka hackad koriander

1. Grädda brödet enligt anvisningen på förpackningen.
2. Skala och finhacka lök och vitlök. Skala och skär morötterna i mindre bitar. Skala och riv ingefäran.
3. Fräs lök, vitlök och morötter i oljan i en stor kastrull ca 5 minuter. Tillsätt buljongen, ingefära och 1 tsk pressad limesaft. Koka upp och låt småkoka under lock ca 15 minuter eller tills morötterna är mjuka.
4. Jordnötshack: Hacka och blanda jordnötter och koriander grovt.
5. Ta soppan från värmen. Mixa den slät direkt i kastrullen med stavmixer eller i matberedare. Tillsätt kokosmjölken och värm soppan. Smaka av sambal oelek, salt och peppar.
6. Servera soppan med jordnötshack och bröd.

Laktosintolerans och 80 kg

Jag skulle egentligen på nytt möte på Myrorna i måndags, men jag fick sån ångest att jag avbokade det. Nu väntar jag på en ny tid, och då måste jag verkligen gå. Det hjälper ju inte direkt att stoppa huvudet i sanden, det vet vi ju sen tidigare.

Maten går det så där med, förstår inte varför det ska vara så svårt. Det sista jag tänker på innan jag somnar på kvällen är att jag vill ner i vikt, det första jag tänker på när jag vaknat på morgonen är det samma. Varför ska det då vara så svårt att vara motiverad hela dagen? Känns som att jag mesta tiden bara skiter i hur det jag äter påverkar min kropp och mitt huvud.

Det är helt otroligt, nu väger jag 80 kg, jag har ALDRIG NÅGONSIN vägt så mycket. Jag förstår inte hur det kunnat gå så fort. När jag träffade Magnus vägde jag typ 57 kg, det tyckte jag var helt perfekt. 2,5 år senare har jag gått upp 23 kilo. Det är ju fan helt jävla sjukt! 23 kg! På min korta kropp!

Jag kan lova att jag inte känner igen min kropp. Framför allt utseendemässigt är det här en helt ny kropp för mig (och då menar jag nytt på ett negativt sätt), men jag märker även rörelsemässigt att det är annorlunda. Jag kan inte röra mig lika obehindrat som jag kunnat förut. Saker blir jobbigare, så enkelt är det. Det är svårare att ta på sig skorna (fast det kanske har med mina ömma ljumskar att göra, jag vet inte), det är jobbigt att tvätta ryggen när man duschar, osv osv osv.

Det känns som att jag sitter i en mardröm och jag får liksom inte slut på den.
Jag vet ju vad som gäller för att få ordning på det här, men motivationen räcker bara till kvällen, då kommer suget och rastlösheten fram. Jag måste ge mig fan på att äta grönsaker när jag är sugen, så enkelt är det. Och äta riktig mat till lunch och middag, så jag håller suget i schack så gott det går.

Jag funderar på om jag ska köra en kombination av ViktVäktarnas "mättande dag" och sunt förnuft.

Vi har plockat ut 15 recept på mat vi vill laga den här månaden, och har storhandlat efter de recepten. Problemet är ju att recepten inte följer ViktVäktarnas mättande dag. Om jag då kör maten vi planerat, men resten av tiden ViktVäktarna, skulle det kunna funka tro?

För övrigt har jag upptäckt att jag är laktosintolerant nuförtiden. Jag har varit dålig i magen ett antal månader, och det stämmer inte riktigt överens med hur jag brukar vara. Det har liksom varit mjukglass när jag gått på toa, om ni ursäktar detaljerna.

Jag har tänkt att det är för att jag är tjock (helt logisk tanke, jag vet), eller att det är för att jag äter onyttigt (det däremot är en ganska logisk tanke).
Men så började jag fundera för en vecka sen om det inte kunde vara nån allergi eller överkänslighet mot något, det kändes liksom inte helt rätt att det bara skulle vara den allmänna kosten som gjorde min mage så konstig.
I fredags köpte jag låglaktosmjölk och har kört med den i stället för vanlig mjölk, och vips är jag bra i magen!
Känns jätteskönt att det var nåt så enkelt som laktosintolerans, det känns inte så jobbigt. Allt finns ju i låglaktos nuförtiden, så det är ju bara att byta ut allt mot det. Och det  känns framför allt skönt att det var så lätt att komma på vad det var, hade jag haft otur hade jag ju fått gå till läkare och kolla upp, då hade det ju tagit görlång tid innan jag fått reda på vad det var.

Usch usch usch, idag måste jag städa, bäst att sätta igång :(