tisdag 11 juni 2013

Ingen Mårten, Vrångö och hunddagis

Vi har inte lyckats få tag på Mårten, han har knappt synts till här senaste tiden :(

Vi såg honom två gånger förra veckan och flyttade fällan (med kamera) till där han sågs, och vi har bara sett honom en gång till efter det.
Han har uppenbarligen någon som matar honom, annars skulle han nog gå in i fällan även om han delvis kommer ihåg att den inte var någon bra upplevelse.
Kanske han till och med har en ägare, fast då en ägare som inte tar hand om sin katt.

Fast han verkade ju hemlös när vi fick in honom första gången. Han stank kattkiss, var ochippad, otatuerad, okastrerad, utan halsband, och full av massa småsår.
Och fästingar såklart, det är ju ofrånkomligt här. Det var ganska fascinerande när vi var hos veterinären och han var sövd. Vi hittade en gigantisk fästing på honom och på den fästingen satt 2 till! Helt sjukt! Äckliga djur det där....

Nu är planen att vi ska skriva ut lite lappar om Mårten där vi ber folk kontakta oss om de vet något om honom. Vi får se om det ger något..

Vi har bara fått honom på bild två gånger, men desto fler bilder har vi fått på grannkatterna som gladeligen smaskar på tonfisken vi ställt ut. Och en igelkott, hur söt som helst :)

I fredags var vi båda lediga, så då tog vi oss en tur ut till Vrångö. Det är jättesmidigt, spårvagnen går härifrån direkt ut till båtarna som går ut i skärgården.
Görhärligt var det och kanonfint väder. Lite färg fick jag också, fast mest på fötterna.

Vi planerar att göra en ny skärgådstur i helgen, fast då får det bli en annan ö. Ombyte förnöjer, som man säger.

På torsdag ska jag på studiebesök på ett hunddagis i Partille. Om det verkar passa mig blir det arbetsprövning där. Har ingen känsla alls angående det hela, varken bra eller dåligt, så vi får helt enkelt se hur det känns när jag väl är där. Bra motion får man i alla fall, och det gruvar jag mig lite för eftersom jag har så otroligt dålig kondition nu. Det märks att jag bär på 20 kg mer än jag borde. Jag blir anfådd för minsta lilla trappa eller uppförsbacke, riktigt tragiskt är det.
Nånting måste ske men jag förstår inte var energin till det ska komma ifrån. Jag är så less på vikten, så less på mat och den ständiga kampen mot dem båda. Motivation eftersökes....